Ett omöjligt mål
Men den är väldigt snygg och en enkel konstruktion, av bilden att döma. Har man emellertid höfter (och mage och rumpa förvisso, det är stussvidden vi talar om) som mäter 113 cm och därtill går ut skarpt från midjan så är det kört med den bredaxlade, smalhöftade 30-talslooken - axlarna kan jag fixa med axelvaddar, men man kan ju inte hyvla bort bäckenet.
Men jag gillar knapparna mycket.
PS. Det samma gäller perioden efter 1965 när modeidealet precis som på 1920-talet blev den nästan förpubertala flickan.
Väldigt fin klänning. Jag kan inte bära den där längden av någon anledning, då ser jag väldigt enorm ut. Men en lite kortare längd funkar.
Jag tycker visst att du kan ha raka kjolar. Tycker att du passar bra i det.Det ser på bilden till höger i din blogg.Jag är helt säker på att du kan ha den där klänningen.
Det jag har upptäckt med mig själv är att längden på kjol eller klänning ska vara precis på de ställen där benet smalnar av, alltså precis ovanför knät, precis under knäet och precis under vaden där benet smalnar så jångt ner som möjligt.
Raka klänningar ger en illusion av en smalare kropp. Testa. :)
Fast det fanns faktiskt människor av alla möjliga storlekar och former då också. Precis som nu levde knappast de flesta upp till idealet. Sen hur snygga de var är väl en annan femma. Jag håller med - det är jättekul med modebilderna, men det är minst lika kul att titta på foton med "vanliga" människor från den tiden och se hur det verkligen såg ut.
Alltså, det var inte frågan om att jag inte kan ha en rak kjol, utan om att jag inte kan uppnå något som ens liknar det för 30-talet rådande stilidealet.
På min profilbild står jag vänd lite snett och döljer det skarpa utskjutande på mina höfter med en kofta, så det är ingen riktigt bra bild när man ska bedöma humin kropp ser ut.
Nej, jag förstår att det naturligtvis inte var längden du menade utan stilidealet, den som du skriver bredaxlade och smalhöftade 30-talslooken. Råden om kjollängd har du förvisso själv givit i denna blogg ett par gånger under åren.
Jag har ju dessutom sett dig i verkligheten ett antal gånger!
MEN är det inte också så att hur medveten man än är om hur ens kropp ser ut och hur kunnig man än är om proportioner och skärningar, så går de flesta av oss, som öht bryr oss, omkring med föreställningar om vad som tar sig bäst ut på just oss? En insikt som kanske inte alltid stämmer helt överens med vad betraktaren ser.
Det klassiska är ju att klä sig i tält för att dölja valkar. Eller motsatsen, att dra åt om en förhållandevis smal midja. Båda varianterna är ju jättevanliga, men effekten riskerar att bli likartad. Tältet förstorar och skärpet får det som är nedanför och ovanför att svälla över. I båda fallen hade med största säkerhet en rakare men kroppsnära silhuett varit mer "slankande" om det nu är det man vill uppnå. Alltså, 30-talslinjen kanske inte varit så dum! Min mamma hade klänningar liknande den på bilden i ett senare decennium. De fungerade utmärkt till hennes jämntjocka bål med bred midja, smala höfter och relativt stor byst!
Storlekar är ju en annan sak. Både för stora och för små kläder förstorar, om man inte är ålsmal. Mellan insåg ju snabbt på sin utbildning att kläder som sitter "lite lösare än man egentligen vill" faktiskt är snyggast. Ändå har hon väldigt svårt att komma ifrån de senaste årens snortajta linjer och väljer oftast slentrianmässigt en storlek för litet. Med inklämda eller utvällande bröst som följd.
Annaa: Jag tror att du nämner själva nyckelfaktorn där för när den här typen av klänning ser bra ut när du tar upp Aja: smala höfter!
Jag har ju också bred midja om man ser det i absoluta mått, men mitt höftmått är ändå 30 cm större än mitt midjemått så raka klänninga funkar mindre bra. Den rätt vanliga 60-talsmodellen med insnitt som ändå följer figuren ser rätt bra ut på mig, men 30-tals varianten som är i princip helt rak skulle inte bli bra.
