Fortsatt rutigt. Och kanske lite vardagsfilosofiskt?
Jag genomgår just nu en (förhoppningsvis kort) fas när jag känner mig mer än bara halvtjock och halvgammal, kort sagt: tjock och ful. Då vore det ju rimligt att man la mer energi på att se bra ut, men så funkar inte jag; när jag känner mig snygg är det roligare att göra sig snygg(are) medan när jag känner mig ful tar jag bara på mig kläder som ser någorlunda ut ihop, men sminkar mig inte etc, för vad är poängen?
Hur är det för er?
För mig är det likadant. Jag klär mig rätt ordinärt när jag känner mig ful. Annars också iofs, men jag anstränger mig också mer när jag känner mig snygg.
verkligen intressant! Jag tycker att jag plötsligt blivit jättegammal och ful!
Men du, Eva, är precis lika snygg som alltid!
jag funkar precis som ni andra. för det mesta. men samtidigt måste jag tillägga att om det är så du ser ut när du känner dig "ful" Eva... tja, då har jag en del att jobba upp till... jag håller med Malin! du är skitsnygg! dessutom är lila en uppiggande färg. och snygg!
Jag känner mig bara ful om jag är smutsig i håret, men det kan man ju åtgärda! Det påverkar inte mina klädval (men jag är ju inte så intresserad av kläder heller). Och jag håller med de andra, du är jättesnygg på bilden!
Förstås därför jag aldrig sminkar mig! Men jag förstår precis vad du menar.
Jag sminkar mig aldrig.
