"My legs may be forgotten - in cotton"
Från ett europeiskt perspektiv framstod förstås detta inte som en stor uppoffring och amerikanska modetidningars oro över att "vi snart skulle behöva bära grova ylle- eller bomullstrumpor till våra dräkter" under kriget pga ransoneringen av silke och nylon verkade troligen vara ett helt absurt problem; men grova strumpor ansågs helt enkelt inte passa till vare sig klänningar eller dräkter. Delvis från mitten av 60-talet, men framför allt från 80-talet och framåt har det däremot varit helt okej med grova strumpor till klänningar och kjolar även i stan och även för vuxna kvinnor.
Och det är ju tur eftersom jag har grova knästrumpor av bomull till min klänning idag:
Hårnätet är från La Belle i Nils Ericsson-terminalen
Plastbrosch från 40-talets om jag ärvt av mormor
Klänningen har jag sytt själv
Annorlunda, på ett bra sätt :)
Intressant blogg
Absolut 60-talet. Modsens grova vita ribbade långstrumpor var banbrytande i modet! Men samtidigt finns det ju "breda folklager" där grova strumpor aldrig har slagit igenom. Min mamma tillhörde definitivt den gruppen som aldrig kunde tänka sig annat än tunna släta strumpor. Hon tyckte rätt illa om de 60-den hon använde för värmen de sista åren.
Har du tänkt på att det barbenta slagit igenom mycket mer de senaste åren? Jag växte upp i en hård stilskola där barbent bara var tänkbart på barn och till fritidsbetonad klädsel. Absolut att vi hade nylonstrumpor på avslutningen i femman och sexan!
I våras tvingade jag på Siri tunna champagnefärgade strumpbyxor till studentklänningen för jag tyckte det matchade väldigt illa med blåvita ben till det gräddvita sidenet. Dessutom var det fjorton grader, regn och snålblåst. Men hon var väl ensam om strumpor den dagen.
Och förra vintern klagade någon modeskribent på våra kändisar som inte kom till galor barbenta! "Kolla hur man gör i Holywood, där har man stil och klär sig inte i strumpor till gala!"
Jag vet - det där med barbent. Själv fick jag lära mig att det ser billigt ut att gå i pumps utan strumpor. Jag försöker dock nu när jag är lite mer medveten om i vilket historiskt sammanhang den sorten uttalanden hör hemma komma bort från den sortens fördömande som har sin grund i borgerlighetens försök att "uppfostra" och oskadliggöra arbetarklassen. Men jag gillar inte personligen att gå barbent i pumps.
Grumt och billigt var orden, med mycket förakt i. Grannen Greta gick klädd och så och modern nästan skämdes för att visa sig ute med henne. Deras klassbakgrund var likartad, men modern hade skaffat sig något slags stilbildning. Vet inte riktigt var, hon hade jobbat som piga i finare familjer men bara under en kort tid innan hon tjänade småborgerligheten på faderns verkstad. Där hade väl alla flickorna vid symaskinerna ungefär samma bakgrund. Men naturligtvis har du rätt i att det var ett borgerglig ideal som anammades.
