Om stil -

Det faktum att jag kan använda flera av min mormors gamla klänningar har fått mig att fundera lite över min kropp och min kroppsuppfattning - jag minns nämligen min mormor som en rätt tjock tant, och även foton tagna ungefär vid den tiden som klänningarna är ifrån (runt början/mitten på 60-talet) visar en tant som ser rätt rejält tjock ut.
   Då bör ju den automatiska slutsatsen vara att jag också är en rejält tjock tant, men även om man ser på foton av oss båda, som ju är det bästa jämförelsematerialet, så blir det inte samma intryck. Min mormor hade till exempel tjocka ben, med tjocka/svullna fötter och fotleder och mina är rätt smala, i fötternas fall rentav beniga. Även mina axlar och armar är smalare och detta gör att helheten ser mindre tjock ut.
  Ser man sen till hur klänningarna sitter så kan man konstatera att jag är både större och mindre: Min byst är större, det är ibland trångt att få in den, höft/magmåttet är rätt lika, men jag tror att jag är lite större. Däremot sitter midjan bra över mina revben; det är ju där den hamnar eftersom jag har så lång överkropp, vilket tyder på att hon förmodligen hade ca 10 cm större midja, det är nämligen skillnaden mellan min extremt vida nedre bröstkorg och min midja. Så jag är helt enkelt kurvigare. Och längre. Och tillsammans med de rätt smala benen och armarna ger det ett lite slankare intryck. Det känns lite skönt faktiskt.