Om stil -

En halvgammal och halvtjock kvinnas tankar om kläder, mode och livet

Det där med att kunna sy

Att kunna sy och konstruera mönster är på intet sätt ett krav för att man ska få jobb som och ha framgång som modedesigner; St. Martins i London och säkert andra utbildningar kräver inga arbetsprover på vare sig sömnad eller mönsterkonstruktion för att man ska komma in, utan det är kreativiteten som bedöms. Det är förstås helt rätt, själva hantverket är inte det viktigaste i dagens modedesign. Men om man inte själv kan konstruera mönster bör man som designer med eget märke i alla fall anställa någon som kan det. Alla tänker inte så. Till exempel inte Rachel Roy:

Bilder: www.style.com

I båda fallen är det vid ärmarna (ärmen) som det syns att mönsterkonstruktören och/eller den som syr inte vet vad de gör. Och kolla vecken i sidorna på den ljusblå jackan!

Uff... kan inte direkt påstå att det där var något jag gillade, hm... och snyggt sytt var det inte, nä...

Må så grankott... och kram på alla hjärtans dag - som ju alla skriver idag ;) nästan alla - och jag var nu en av dem tydligen ;)

Mycket märkligt...



Jag har ju också kritiserat den gymnasieutbildning som S går på. Mönsterkonstruktion lär de sig men det brister mycket i själva sömnaden. Elementära saker, tycker jag. Ibland säger jag att jag lärde mig mer på en termin än hon gjorde på två år (i trean lär de sig ingenting, det är praktik och egna projekt). Men det kan ju också vara så att jag smyglärde mig en hel del av fadern.

du menar att det förutom omänskligt märklig modell faktiskt är nåt som är fel på plaggen också? jag är nollkollig på mönsterkonstruktion så jag köper vad du säger med hull och hår.

Ja urk vilka konstiga kläder...man kan ju inte låta bli och undra hur de skulle se ut på en riktig människa när de ser ut så på pinnsmala modeller

Föruton en ailen till modell så ser den silvriga tejpad på bröstet, skulle inte sitta kvar där annats. Och den blå.. jaa inte var den fin i livet.