Mormors brudklänning
Den är i blå brokad med guldtrådar (min mormor var över fyrtio vid tillfället och hade varit gift tidigare) och sydd av min mamma.
Jag har inget minne av min mormor hade speciellt sluttande axlar och eftersom jag själv sytt en klänning efter samma mönster och då fått jobba om det jättemycket för att få axlarna att stämma så tror jag att felet helt enkelt ligger i mönstret, och i tiden - att kvinnor skulle kunna lyfta armarna var helt enkelt inte speciellt prioriterat i det tidiga sextiotalets kläddesign; jag har märkt det både på modebilder från 50-60-talet och på andra mönster.
Kliar gör den också förresten.
Men jag behåller den uppe, för att den blå färgen klär mig så bra och någon slags disputationsfest borde det i alla fall bli i höst. Och för att jag saknar min mormor; det gör jag alltid.
Just nu spelas: Slaughter&the Dog: "Boston Babies"
Alltså jag är ju itutad från mina första efterstygn typ att ett plagg måste vara skuret med rörelsefrihet. Ärmhål får inte vara för stora och ärmvidden upptill inte för snäv, båda begränsar rörelsefriheten. Men jag är ju uppväxt med herrskrädderi. Det är förmodligen skillnad. För jag lärde mig ju sy just under den tid du beskriver.
Little Peaché o jag var ju inne på en diskussion om vilka äldre kläder man tycker det känns ok att bära. Jag tror vi var rätt överens. Kort sagt, plisserade kjolar från 60-talet jätteok på henne men totalt fel på mig! För nära, för mycket min mamma. Det är väl samma med den här klänningen; den är något som min mamma skulle kunna ha burit, hon var 47 år 1964. Stilen är visserligen inte alls hennes, alldeles för tantig. Men ändå. Jag skulle aldrig tagit den på mig! Inte någon gång under mitt liv faktiskt. Jag slet ut hennes gamla dräktjacka från tidigt 50-tal, men det var skillnad, det var en tid då jag inte själv var delaktig och har några minnen från. Men där går gränsen. Jag tycker det är samma med vad Mellan väljer av mina gamla avlagda kläder. Aldrig något från tider hon själv varit med.
Det är säkert så; det här mönstret trycktes 1963, och det är ju fem år innan jag föddes.
Siri har kollat på bilderna och undrar; har inte draperingen på den blå klänningen hamnat fel? Om man ser på mönstret sitter den ju direkt från ringningen, det ser ut som du draperat så också. Men på den blå är det slätt upptill och draperingen börjar först en bit ned. Kan det ställa till problemen med ringning och axlar?
Det är knivigt med sån drapering, S jobbade hårt med det på sin nianbalklänning.
Ingen aning, på min var det problem med axlarna på första proven också, så jag gjorde om mycket och det tyder ju på att det finns något grundläggande fel i mönstret. Jag har som sagt samma problem med alla gamla mönster, att man förväntas ha sluttadne axlar.
När syrran har blivit av med lite vikt ska jag be henne prova den, hon har mer sluttande, rundade axlar - det kan ju vara mig det är fel på.
