Polsk elegans och historisk dräkt
Hon började i en väldigt elegant och smakfull aftonklännign inköpt i Polen, vilket i alla fall krossade en av mina fördomar; ja, den var i syntet, men det är festklänningar rätt ofta här också. Eftersom Ragnhild är längre än de flesta hade hon varit tvungen att sy på en liten undre kjol, men annars satt den som om den var gjord till henne.
Halsbandet, som jag önskar att jag hade en bättre bild på är en examensgåva från Blåa Anna med pojkvän och är från PACS. Det är i silver, pärlor och råa rubiner och är helt fantastiskt.
Så till det historiska: Klänningen är från början av 1700-talet och helt i siden och det är Ragnhilds mamma Signe som sytt. Inte för att Ragnhild inte kan själv utan för att hon varit upptagen med att öva in en himla massa musik.
Klänning är till för att passa till hennes sista nummer: Telemans Kanariefågelkantat där hon mycket övertygande, men ändå vackert, sjöng ut sin sorg över sin döda kanariefågel och sin ilska över katten som ätit den!
Ragnhild är just nu på väg til Lepizig för att pröva in på konservatoriet där och jag är säker på att det går bra, hon är verkligen begåvad.
Väldigt vackert!
Men det där med Polen. Jag hade en korridorkompis från Polen i början av 70-talet. Det fanns ingen som hade så många välsydda klänningar och dräkter som hon. Alltså, det fanns ingen som hade sådana kläder här. Jag trodde det kanske var rent personligt men så kom jag till Warszawa ett par år senare och slogs på plats av all elegans. Till och med på studentkaféer kände vi oss lunsiga i våra jeans och mockajackor bland alla välklädda polskor. Säkert hade många det jätteknapert men de hade liksom investerat i en snygg kjol och ett par high heels i stället för jeans och kängor.
Jo det är sant att man anstränger sig mer, men mitt intryck av Polen var att det var hemskt mycket syntet, starkt smink och djupare urringningar än jag tycker är riktigt lämpligt mitt på dagen. Därför blev jag förvånad över hur nedtonat elegant den här klänningen var.
