om att känna sig stark
Och jag kom fram till att det beror helt och hållet på vad jag ska göra: häromdagen skulle jag prata med en äldre kollega om jobb jag skulle göra och hade jeans, t-shirt och gympaskor på mig och det fick mig att känna mig ung och underlägsen på ett sätt som jag inte känner när jag har kjol och pumps. Så det är väl något som gäller för mig: att om jag klär mig "äldre" känner jag mig också äldre och mer erfaren. (Det berodde inte på att jag var för informellt klädd, vi är inte mycket för formell klädsel på mitt jobb.)
Jag försöker komma på om det finns något tillfälle då mer "vuxen" klädsel motsatt får mig att känna mig svagare, men kan inte komma på något nu. Det finns förstås sociala sammanhang där en sådan klädsel inte smälter in, men jag har aldrig haft något problem med att inte smälta in utseendemässigt ? ibland kan det till och med vara lite roligt att bryta mot normer; som när jag följde med min kompis på synthklubb och hade långt naturligt hår (jag hade långt hår då) och färg på mig.
Jag tror att det är något jag vill fundera mer över, vilka kläder som får mig att känna mig stark och varför de gör det. Jag tycker också att det är något som är värt att diskutera, så berätta gärna om kläder som får er att känna er starka.
Just nu spelas: The Wannadies: "That's all" från Bagsy me
Jag tror faktiskt jag i första hand känner mig stark när jag känner mig bekväm med det jag har på mig. Min favorit är en grå "tweed"kjol med svart spets, svart kofta och höga mormors kängor. Det är väll för gulligt för att vara powerkläder men jag känner mig fin och bekväm och då känner jag mig stark och självsäker.
Funderar. Vad jag har haft på mig när jag vetat att jag gjort bra ifrån mig, varit "stor och stark". Minns ett bejublat framträdande i en talarstol iklädd överknä-korta vida trikåbyxor och en farfarströja i ett sammanhang när alla andra, och de var många, hade tung herrklädsel beroende på att de var tunga herrar, damerna syntes knappast. Nope, det är inte kläderna som gör att känt mig stark. Jag tycker det är nedslående om man känner sig starkare i mer konventionell klädsel, som man väl får betrakta kjol och pumps. Just i den klädseln skulle jag känna mig väldigt lite jag och väldigt besviken på mig själv för att jag ställt upp på ett konventionellt ideal.
Men felklädd har jag känt mig några gånger. Värst i min utstyrsel på releasepartyt på det fina förlagshuset. Visst skrev jag väl om det? Hur jag såg ut och blev behandlad som tönten från landet. Storstadsmediafolket i svarta läderbyxor stod i kö för att få sina böcker signerade av så många som möjligt i antologin jag varit med i men ingen ville ha mitt namn. I andra kläder skulle jag frågat Nina Lekander och Maria Pia Boethius och de andra varför. "För att du använder dina sommarkläder som finkläder på hösten" hade förstås varit ett dåligt svar som de inte kunnat stå för. Det var ju brittsommar i Göteborg och jag hade glömt att stockholmarna klädde sig i vinterkläder redan i början av september hurdant vädret än var. Jag tror för resten inte jag skulle känt mig dum i ett sällskap dominerat av män, vilka de än varit.
När de andra damerna runt bolagsbordet har ombytta pumps och jag mina pjäxliknande kängor kände jag mig dock helt bekväm och nöjd med mig själv.
Jag tror inte att det är för att det är konventionellt som jag känner mig starkare i snäv kjol och pumps - "min" variant är ändå såpass färgstark att det inte blir det.
På ett jobb där ingen klär sig så blir det ju också en viktig del av min identitet och det kanske var det som var problemet; att jag inte kände mig riktigt som jag utan som att jag klätt ner mig för att inte synas.
Evis; ja, klä sig för att smälta in är sällan bra vare sig det är upp eller ner. Med kjol och pumps tänkte jag nog mer traditionellt.
Jag fick för resten kritik häromdagen för att jag var för färglöst klädd "nu är du lika grå, svart och beige som oss andra". Gick och köpte ett klarblått linne på Monki på hemvägen från jobbmötet.
I mitt fall tror jag det är en fråga om självförtroende. I välsittande kläder, mascara och lite klack på skorna känner jag mig fin och då är självförtroendet bättre än om jag går ut med illasittande kläder och otvättat hår...
Jag är hellre "overdressed" än "underdressed" när jag går på jobbet och på fest. Men jag jobbar på att tona ner det lite...
