En annan stilikon: Patti Smith

Ända sen Annaas inlägg om att faktiskt inte vilja framhäva några som helst "behag" (som jag tycker är ett gräsligt ord) har jag tänkt på de stilikoner jag hade velat efterlikna om inte min kropp sett så radikalt annorlunda ut än deras. Och främst av alla är Patti Smith; som inte bara klär sig coolt utan också är cool. Hon förkroppsligar både det androgyna idealet och rock'n roll.

Nytagen bild på Patti, av Guido Harari:

image459


Och några gamla klassiker:
image460image461


Men det androgyna idealet går inte att kombinera med hur min, och många andra kvinnors kroppar ser ut: med stora bröst och breda höfter. Så då får man väl antingen acceptera sin kropp och leta efter andra förebilder/stilar, eller vara ständigt missnöjd. Jag har försökt göra det förra och finner inspiration framför allt i 1950-talet när det gäller det; en av de få perioder där stora bröst och breda höfter ansågs vackert (andra hälften av 1800-talet är en annan, men det är annars faktiskt ovanligt historiskt sett). Fast det betyder ju inte att jag inte egentligen skulle vilja vara pojkaktigt smal och klä jättebra i tajta jeans. Som Patti.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0