Vikten av passform
Jag letade sen reda på liknande kläder hos postorderfirmorna: kjolmodellen var inte svårt, även om den är vanligare på hösten, men jag hittade bara en blus med volanger längst ner och den var i ljus gul bomull och inte satin. Det är emellertid troligt att vi får se även det höstens kataloger och butiker; svart satin hör ju mer hemma då.
Men inte får man samma utseende för det! Och varför?
Jo för att modellens kläder är insydda för att passa henne. Blusen går in precis i hennes midja och inte vare sig ovanför eller nedanför och kjolen sitter åt i hennes midja, trots att hon har stor skilland mellan midja och höfter. Konfektionskjolen kommer däremot nästan säkert stå ut löst en bit från midjan på den som bär den.
Bilder från style.com och ellos.se
Vad poängen med det här inlägget är?
Jag vet inte, att utrycka pessimism? Att få folk att inse att det inte är dem det är fel på när kläderna inte sitter som på modeller på bilderna (även bortsett från att de flesta av oss inte är medicinskt underviktiga)? Eller kanske att uppmuntra till hemsömnad?
Det är inte så svårt att göra ett kjolmönster som passar en faktiskt. I princip börjar man med en rak tub av något billigt bomullstyg och så nålar man in den efter sin kropp i sidsömmarna, baksömmarna och med hjälp av eventuella insnitt. Sen klipper man bort det onödiga tygt i sömmarna och ritar av insnitten på mösntret och så har man ett färdigt grundmönster. Glöm bara inte sömsmåner när du ska sy och att olika tyger har olika mycket stretch.
Just nu spelas: Eurythmics: "When tomorrow comes"
Jo, du har ju rätt, i princip. Men du verkar ta för givet att den vanligaste kroppstypen är den med stor skillnad mellan höfter och midja och att därmed "nästan säkert" konfektionskjolarna står ut i midjan. Jag har ingen statistik, men ser jag mig runt i bekantskapskretsen så har förkrossande många motsatt problem; för liten skillnad mellan midja och höfter och därför problem med storlekar. Eftersom midjor ofta inte går att göra så mycket åt, kläder har numera grunda sömsmåner, så är lösningen att köpa större storlek och sy in den där mystiska svängen över höftpartiet. Och då pratar jag inte bara om oss som har fått en massa magflärp med åren.
Jo, kanske, men alla jag känner, utom möjligen du och Annika har det problemet, smala som tjocka - det behövs ju så lite för att en linning som ska vara formad ser konstig ut.
*s*
Tyckte mig nästan - skriver nästan - ana en liten susning till pik där ;) Jajaja, jag VET... men, man ska ta sig tid och göra det också, hihihi...
Må så gott... värmländskan... kramis, ngn som blev uppringd av sin yngsta dotter idag och som skrek i mitt öra - måste du reta mig så!!! ;) Hon har fått en viss bloggadress nu... :p
Angående relationen midjemått/höftmått. Jag har det problemet att de kjolar/byxor som passar runt rumpa/höfter är för vida i midjan. Det ser ut som att jag satt på mig en tunna. Och jag har inte extremt smal midja! Som tur var är det ju inte så komplicerat att ta in plagg i midjan, men jag har ofta upplevt att relationen midjemått/höftmått är för liten. Förutom nygårdsannas kjolar, de sitter väldigt bra på mig. Har inte prövat byxorna, så de kan jag inte uttala mig om.
