Om den föds med storlek 25 i skor
Det har jag förstås lärt mig av min mamma, som lärt det av mormor - mormor blev ensam när mamma var två år och min moster ännu inte född och min mamma var ensamstående med mig och min bror från det jag var fyra år och är fabrikssömmerska; så att ha ont om pengar och spara saker är inlärt i generationer. Mormors föräldrar var lantarbetare med tio barn så det var knappast någon rikedom i det hemmet heller; mormor fick sin fötter förstörda av att gå i skor som inte passade eftersom de fick ta vad de kunde få från fattigvården. Om jag får göra en utvikning är det här något som gör mig så oerhört stolt över det samhälle som Sveriges socialdemokrater byggde upp: jag, med min bakgrund, har fått studera och har disputerat! Min mormors syster berättade hur de suttit i kyrkan som barn och sett hustrurna till de rika storbönderna med sina guldringar i öronen, och nu hade hon det också. Sen att nedrustningen i samhället gör att morsan lever på marginalen och inte har råd att vara sjuk när hon är det, det är ju bara sorgligt. Fast det finns ju en massa människor som tycker att det är bra.
Men, tillbaka till ämnet: eftersom jag är född 1968 missade jag "slit-och-släng-debatten", jag var för ung för att påverkas, utan fortsatte bara på samma sätt som mamma gjort. Nu, när det inte ska komma några mer barn i min familj tänkte jag dock försöka göra en rationell utrensning, spara mycket lite: det som har sentimentalt värde, och skicka resten vidare. Det finns en hel del i samlingarna som både jag, mina syskon och innan oss mina äldre kusiner har haft, en del av det i rätt bra skick faktiskt. Det som inte min syster vill ha, och som inte är arvegods från min släkt går sedan till mitt ex och hans fru som också ska ha barn. Detta borde frigöra en hel del utrymme i förrådet och det behöver vi, våra hobbies är rätt utrymmeskrävande.
Maja är väldigt engagerad i det här och berättar entusiastiskt att hon ska ge sina nyss urväxta skor i storlek 25 till "sin lilla kusin". Det lär väl ta ett tag innan den kan ha dem. Tid kommer det ta att plocka fram allt i alla fall, så vi ska börja gräva i förrådet nu, det som Maja växt ur har vi förstås ställt längst in.
Just nu spelas: New Order: "Krafty" från Waiting for the sirens' call
Jag var upp till min farmor i påskas och vi pratade om hur hennes liv har varit. Så många saker som jag tar för givet är ju inte alls självklart för henne. Tex att min make hjälper till här hemma.
Jag kommer också ihåg att min mormor ofta uttryckte en besvikelse över att hon inte fick studera men alla hennes bröder fick läsa vidare.
Nu är det ju självklart (för mig iaf) att man ska studera så mycket som man har förmåga till.
Undra hur mycket landet/världen kommer att förändras under våran livstid?
Precis. Och i vilken riktning? Det ser, enligt mig, inte så lovande ut.
tja, vilka oden. Min morfar den store socialdemokraten (han agiterade med gunnar strang pa cykel i sin ungdom och talade inte om annat pa aldre dagar) holl pa att saga upp bekantskapen med min mor for att hon inte ville lasa vidare 'och bli nat'. :-) tank besvikelsen nar alla hans sju barnbarn ocksa valde att inte lasa vidare, trots gott valstand vid det laget...
Hm, tänker på det Maggie skriver. Back lashen när vi tydligen har en generation som är sämre utbildade än sina föräldrar, som å andra sidan kanske i många fall var överutbildade. Jag pratar nu om de sena 40-talisterna.
Ska bli spännande att se hur det blir med mina barn. Av kusinerna finns det så vitt jag vet bara en med (snart) avslutad högskoleutbildning och hon har hunnit bli flera år över 30 innan hon är klar med lärarexamen.
Här har vi också försökt röja. Men det är svårt. Kroknade ju i höstas och ställde tillbaka lådor på vinden.
Men som vi har slängt, givit bort, sålt. Och ändå!
Jag är inte av varken lantlig eller fattig börd men sparar ändå. Av korkat nostalgiska skäl. Ibland är det nog bättre att slänga...
Här slängs inget klädesplagg som inte är direkt utslitet. Klädpåsarna vandrar mellan vänfamiljerna. Jag som har yngst barn bland både kompisar och kolleger ger vidare till grannarna. Eller till Myrorna om det inte passar dem.
Läser idag om Baby- och barnmässan som pågår. Jises vilken konsumtion. Hela "startpaketet" fick jag begagnat av närmsta väninnorna. På så vis kunde jag handla några nya önskesaker också.
Nä att slänga användbara saker i soporna känns som väldigt omoraliskt. Fast det enda som jag samlar som en ekorre är faktiskt bara egna pärmar, skrivblock, gamla brev etc. etc. Förbereder mig på en rejäl utrensning på den fronten.
jag vet inte Annaa, jag tror faktiskt att min generation var den sista som kunde anskaffa en 'karriar' utan hogskoleutbildning. Case in point: en vaninna vandades over att soka ett jobb eftersom hon inte hade den hogskoleutbildning som efterfragades i annonsen. Jag laste den - det var ett arkiveringsjobb. Alltsa: parmar i filskap. Sa det ar nog sa att overutbildningen har vunnit. Det som gor mig sa forbannad har i NZ ar att vara ungdomar kommer ut med tiotusentals dollar i studielan for att kunna arkivera som yrke. Och det ar infort av en generation politiker som alla fick sin utbildning gratis.
