Om stil -

Telefonissan efterlyste mer besserwisser-inlägg från mig och Annaa; lite som "What not to wear". Och det kommer säkert att komma; det finns ju hemskt mycket i klädväg som är antingen bara rent fult, eller missklädsamt beroende på personens utseende.
Men jag känner att om jag ska börja med det kan det ju vara lämpligt att först granska sig själv; att studera bjälken i sitt eget öga innan man kritiserar grandet i grannens, så att säga. Och här finns det en del att studera: Plagg, eller mönster och färger, som jag vet inte klär mig, men ändå ibland har svårt att stå emot. Här är listan på vad jag ska undvika:

1. Tvärrandigt. Jag älskar tvärrandigt nästan lika mycket som jag gillar rutigt. Sött i pastell, preppy i marin och vitt eller punkigt i rött och svart. Och jag ska låta bli det! Jag är en stor kvinna med framträdande byst - tvärrandigt breddar, 'nuff said.

2. Tantiga plagg. Det kommer kanske inte direkt som en överraskning att jag har en svaghet för det tantiga som ibland besegrar mitt omdöme. Knytblusen kan vara ett exempel, men det finns fler. Generellt kan ju sägas att man kan komma undan med rätt tantiga kläder när man är tjugo; ens ungdom skyddar en, men när man börjar närma sig, eller passerat fyrtio blir det som innan var sött gammaldags just tantigt.

3. Allting från Rabalder och nästan allt från Gudrun Sjödén. Allting från Rabalder är per definition tantigt: för stel trikå i modeller som inte riktigt passar någon kropp. Jag hade en mycket älskad trikåkjol i rutigt från Rabalder, men ärligt talat: hur snyggt är en rak trikåkjol på en halvtjock kvinna med mycket kurvor? På en rakare kropp kan det funka, men kanske framför allt inte med min magvalk. Och sen hade jag ju tröjan.
Tröjan var allt det jag inte ska ha: den var tvärrandig; ungefär tio centimeter breda, i rosa och orange, den var gjord i för stel och tjock trikå och helt rak i modellen. Jag såg ut vara jämnbred. Mycket bred.
Gudrun Sjödén kan se frestande ut i på de smalare modellerna i katalogen, men får ungefär samma effekt på mig som Rabalder, utom att tygerna är snyggare och trevligare.

Jag jobbar på att övervinna dessa svagheter; jag har ännu inte kommit så långt att jag ser hur illa det skulle se ut, men genom att helt undvika de tre fällorna ovan minskar risken att jag köper plagg jag inte kommer att använda. Orange var länge en annan av mina svagheter, men den har jag lyckats övervinna. Jag klär nämligen inte alls i orange, min hudton är rosa och jag har även i övrigt kalla färger och orange får mig att se liksom grågul ut i ansiktet.

Nu är jag lite nyfiken på vad ni som läser det här har för "klädsvagheter". Ni kan ju skriva i kommentarerna eller i egna bloggar om ni har några, men kom ihåg att kommentera här också, så att vi får läsa det! Kom ihåg, för att förändra något behöver man insikt om problemen :)
Eller så kanske ni har perfekt stilkänsla.

/Eva


PS. Titeln på inlägget kommer från en av det utmärkta engelska bandet Placebos låtar (ja, ja en svensk medlem). Jag antar att den handlar om mer negativa saker än kläder; som droger eller destruktiva förhållanden och så, men även när det gäller kläder finns det ju saker som vi, eller i alla fall jag, har svårt att motstå, även om det inte är "bra" för oss.