Om stil...ar
Ett roligt reportage i Tara eller möjligtvis Amelia i somras beskrev olika stilar. Men i stället för att bara visa kläder rakt upp och ned med ett underförstått "det här är snyggt" visades dels typiska kläder för respektive stil, dels kända typiska företrädare och så angavs plus och minussidor. Våga säga att svart företrätt av t ex ikonen Susanne Ljung kan tendera att bli tråkigt. Eller att vissa stilar som anses udda och personliga i själva verket är rätt vanliga.
Stil kan handla om så lite. Att ha kläder i rätt storlek till exempel. Blondinbella koketterade i sin blogg i helgen i en för liten klänning. Den skar in i armhålan, oket stramade och fick bysten att sticka ut under rynkorna på ett sätt som nog varken designer eller bärare tänkt sig. Designern hade nog egentligen i vanlig ordning inte tänkt sig bröst alls. För små kläder gör inte att man ser smalare ut. Det får man lära sig på alla design- och tillskärarutbildningar. Och det räcker att titta på visningar och i modereportage. Kläderna sitter sällan åt som de gör på tjejerna ute i vimlet. Delvis handlar det förstås om att modellerna är smalare. Men det verkar handla om jakten på de minsta storlekarna också. MInst vinner. Finns det XXS så ska man fan klämma in sig i den även om egentligen en medium eller i alla fall small sitter bättre. Det är riktigt jävla stillöst.
En förklaring till att modellerna är relativt smala och har kläderna löst sittande även när de visar t ex Gudrun Sjödén-mode är förstås att färre skulle köpa kläderna på postorder om bilderna visade hur de verkligen ser ut på en XL. Särskilt alla de där klänningarna som även Sjödén envisas med att skära av tvärs över bysten. Det som faller snyggt på en 36:a blir ett fyrmanstält redan på en normalyppig 42:a. Det är också på sätt och vis stillöst, även om stilen är nog så genomtänkt.
I min eventuella stil ingår inte högklackat. Det innebär inte att jag anser det stillöst. Utom i vissa fall. Jag tycker det är förfärligt stillöst med en för kort ljus klänning (alltså som slutar strax nedanför troskanten) till högklackade mörka lite klumpiga skor. Särskilt till bara ben och karaktäristiskt knäande gång. Särskilt till vardags. Det var för mycket sånt i somras.
Annaa/
Susanne Ljung? Jag vet att hon ska vara nån form av smink och stilfantom men jag har bara uppfattat henne som ful och tråkig. Jag menar inte ful = oestetiskt ansikte utan stillös och blehhhh. Hon är inte glamorösare än Marita Ulvskog, de ser snarare likadana ut, och vad jag vet toppar inte Marita några listor över bäst klädda.
Maritha; ha ha, den gillade jag!
Knäar man när man har högklackat ska man antingen hem och öva eller lämna dem hemma. Just att ha högklackat när man inte kan gaa i det ser alldeles förfärligt stillöst ut.
Evis; aha, man har datorer i Berlin! Du kanske läste min betraktelse från Medis i somras. Det var en sorglig syn med allt knäande.
Heja-heja! Ni skall fortsätta värna om stil tycker jag och gärna vara betterwisseraktga. Ett par svenska Trinny och Susannah rent av? ;-)
Telefonissan; tack tack, vi lovar!