Hellre ingenting än skyltdocka
Löste kläddilemmat så här; jag gick inte på mötet!
Anledning; som frilans betalar man så att säga själv för allt man gör utan att ha ett direkt uppdrag. Idag insåg jag plötsligt att jag inte hade råd att lägga min tid på ett möte som förmodligen inte skulle betala sig i form av kommande uppdrag. Så jag använde mina pengar till att sova två timmar extra och sedan börja beta av liggande jobb. Klädsel; beige tröja från Noa Noa och ett par blommiga pyjamasbyxor från den där affären i hörnet Vasagatan/Gamla Brogatan som luktar så gott. Capa...
En fördel med den butiken är att ingen ser att det är kläder därifrån man har. Jag har några av deras herrpyjamasöverdelar som vanliga tröjor.
Det där med att det syns var kläderna är ifrån är ju en sak för sig. Hade en kollega som genomgående dök upp i hela kombinationer från Noa Noa. "Alltid snyggt klädd" sa många om henne. Och jag kunde inte låta bli att mumla, för mig själv förstås, äh det är ju bara Noa Noa, det blir inte roligare än Gudrun Sjödén när det bärs så där, exakt som i skylten. Sen slog det mig att de flesta som kommenterade inte hade nog koll för att veta. Kombinationerna blev plötsligt hennes egna och det är ju något annat. Brr, jag minns när en kompis klätt upp sin 75-åriga mamma som en katalogbild ur GS, det var pinsamt! Men tanterna i småstadens pensionärsförening tyckte mest det var grällt och konstigt.
Själv älskade jag Monki när det var nytt. Tills jag kom på en festival och insåg att halva festivalen också gillade de där svart eller gråvita mönstren med små gubbar. Nu tycker jag mycket mer om några helt andra av mina Monkiplagg som inte alls är lika tydligt därifrån.
Vart vill jag komma? Till att stapelvaror är en sak. Levis-jeans förr Cheap Monday nu. Enfärgade linnen från var det nu kan vara. Men sen blir det svårt.
Kanske beror det helt enkelt på att jag aldrig har funnit en säkerhet i att gå omkring och se ut som alla andra - även om jag tidvis kanske har gjort det. Eller kanske så här; hellre se ut som just ingenting än som en skyltdocka för ett visst märke eller en hel subkultur!
Annaa/
Anledning; som frilans betalar man så att säga själv för allt man gör utan att ha ett direkt uppdrag. Idag insåg jag plötsligt att jag inte hade råd att lägga min tid på ett möte som förmodligen inte skulle betala sig i form av kommande uppdrag. Så jag använde mina pengar till att sova två timmar extra och sedan börja beta av liggande jobb. Klädsel; beige tröja från Noa Noa och ett par blommiga pyjamasbyxor från den där affären i hörnet Vasagatan/Gamla Brogatan som luktar så gott. Capa...
En fördel med den butiken är att ingen ser att det är kläder därifrån man har. Jag har några av deras herrpyjamasöverdelar som vanliga tröjor.
Det där med att det syns var kläderna är ifrån är ju en sak för sig. Hade en kollega som genomgående dök upp i hela kombinationer från Noa Noa. "Alltid snyggt klädd" sa många om henne. Och jag kunde inte låta bli att mumla, för mig själv förstås, äh det är ju bara Noa Noa, det blir inte roligare än Gudrun Sjödén när det bärs så där, exakt som i skylten. Sen slog det mig att de flesta som kommenterade inte hade nog koll för att veta. Kombinationerna blev plötsligt hennes egna och det är ju något annat. Brr, jag minns när en kompis klätt upp sin 75-åriga mamma som en katalogbild ur GS, det var pinsamt! Men tanterna i småstadens pensionärsförening tyckte mest det var grällt och konstigt.
Själv älskade jag Monki när det var nytt. Tills jag kom på en festival och insåg att halva festivalen också gillade de där svart eller gråvita mönstren med små gubbar. Nu tycker jag mycket mer om några helt andra av mina Monkiplagg som inte alls är lika tydligt därifrån.
Vart vill jag komma? Till att stapelvaror är en sak. Levis-jeans förr Cheap Monday nu. Enfärgade linnen från var det nu kan vara. Men sen blir det svårt.
Kanske beror det helt enkelt på att jag aldrig har funnit en säkerhet i att gå omkring och se ut som alla andra - även om jag tidvis kanske har gjort det. Eller kanske så här; hellre se ut som just ingenting än som en skyltdocka för ett visst märke eller en hel subkultur!
Annaa/
Kommentarer
Postat av: Evis
Var köper man egentligen Cheap Monday-jeans i Göteborg? Jag är jättekass på affärer och tycker dessutom att det är lite läskigt att gå in i tonårsaffärer om jag inte vet precis att jag har kommit rätt.
Trackback
