Ha aldrig på dig några andra initialer än dina egna!
I den på många sätt underhållande och rätt kloka boken Sextips för tjejer av Cynthia Heimel skriver hon angående märkeskläder:
"Märkestjejenär en otrygg flicka i klorna på en massiv identitetskris. På hennes sjalar, skor , handväskor, till och med solglasögon, finns initialer som inte är hennes egna, en belägenhet som bringar också den starkaste i dallring. En Märkestjej bryr sig inte om hur hon ser ut så länge hon ser dyrbar ut. Hon kan klä sig i rött och orange utan att märka det. Medvetet försöker Märkestjejen framhäva att hon har pengar och stil och mycket av bådadera, men hennes omedvetna sjunger en helt annan visa. (...)ha aldrig på dig andra initialer än dina egna. (Nej inte ens ett diskret "G" på skospännet. Nej inte ens ett nästan omärkligt 'Dior* invävt i tyget på ditt nattlinne.)"
Jag drar detta citat med anledning av den lilla debatten om Burberry-rutan nedan (hurra! vår första diskussion). Kajsa (som inte bara har en Burberry-kappa utan även en helt underbar mintgrön vintageklänning, jag har rminsann varit inne på hennes blogg) säger där att Burberry är ett av hennes favoritmodehus. Själv har jag svårt att se Burberry som ett modehus,även om de är på väg. Det är nämligen fölrst desenaste åren som Burberry försökt etablera sig som ett sådant och genom att anställa unga designers försöka frikoppla sig från sin oerhört långa tradition av tillverkning av tantkappor. Och det har de uppenbarligen lyckats med i så måtto att folk faktiskt gillar det som görs under märket Burberry Prorsum.
Men att gilla den designen är inte detsamma som att gilla Burberrykappor med rutigt foder; eller behöver inte vara det, eftersom de skiljer sig rätt mycket åt.
Jag förstår mycket väl varför folk blir glada när de hittar ett pagg från något känt modehus på second hand: det är alltid kul att göra fynd, de brukar vara av god kvalitet och de har litegrann ett "historiskt" värde. Men det värdet är ju oavsett om någon annan ser att det är Balenciaga eller Yves St. Laurent. Själv är jag jätteglad över mina 40-talsdräkter i handvävd Harris-tweed, men det är ju bara jag som vet vad de är gjorda av.
Men Burberryrutan är det däremot som med synliga intialer: värdet ligger i att folk ser att det är ett visst märke. Det är ju inte att t ex en halsduk från Burberry, eller en väska av Louis Vuitton är av så fantastiskt mycket högre kvaltiet eller så mycket snyggare än andr aväskor som gör att folk betalar sådana priser för dem utan för att de vill att det ska synas att de har råd.
Och det tycker jag är stillöst: vräkighet och skrytsamhet kan aldrig samexistera med verklig stil. Här har jag, med min arbetarbakgrund verkligen tagit till mig överklassens värderingar: att det andas desperation och nyrikedom att skylta med dyra märken . (Inte för att inte den traditionella överklassen i England använder Burberry, men de gör det som praktiska plagg på landet.)
Med denna brandfackla (?) lämnar jag er och drar till Berlin några dagar. Får se hur möjligheterna att blogga där är.
/Eva
PS. Kom ihåg att det är mina egna idéer om hur jag vill klä mig. Jag vill inte bestämma vad andra har på sig och jag dömer inte ut dem för att de har andra idéer och ideal; det kan ju faktiskt vara jag som har fel :)
"Märkestjejenär en otrygg flicka i klorna på en massiv identitetskris. På hennes sjalar, skor , handväskor, till och med solglasögon, finns initialer som inte är hennes egna, en belägenhet som bringar också den starkaste i dallring. En Märkestjej bryr sig inte om hur hon ser ut så länge hon ser dyrbar ut. Hon kan klä sig i rött och orange utan att märka det. Medvetet försöker Märkestjejen framhäva att hon har pengar och stil och mycket av bådadera, men hennes omedvetna sjunger en helt annan visa. (...)ha aldrig på dig andra initialer än dina egna. (Nej inte ens ett diskret "G" på skospännet. Nej inte ens ett nästan omärkligt 'Dior* invävt i tyget på ditt nattlinne.)"
Jag drar detta citat med anledning av den lilla debatten om Burberry-rutan nedan (hurra! vår första diskussion). Kajsa (som inte bara har en Burberry-kappa utan även en helt underbar mintgrön vintageklänning, jag har rminsann varit inne på hennes blogg) säger där att Burberry är ett av hennes favoritmodehus. Själv har jag svårt att se Burberry som ett modehus,även om de är på väg. Det är nämligen fölrst desenaste åren som Burberry försökt etablera sig som ett sådant och genom att anställa unga designers försöka frikoppla sig från sin oerhört långa tradition av tillverkning av tantkappor. Och det har de uppenbarligen lyckats med i så måtto att folk faktiskt gillar det som görs under märket Burberry Prorsum.
Men att gilla den designen är inte detsamma som att gilla Burberrykappor med rutigt foder; eller behöver inte vara det, eftersom de skiljer sig rätt mycket åt.
Jag förstår mycket väl varför folk blir glada när de hittar ett pagg från något känt modehus på second hand: det är alltid kul att göra fynd, de brukar vara av god kvalitet och de har litegrann ett "historiskt" värde. Men det värdet är ju oavsett om någon annan ser att det är Balenciaga eller Yves St. Laurent. Själv är jag jätteglad över mina 40-talsdräkter i handvävd Harris-tweed, men det är ju bara jag som vet vad de är gjorda av.
Men Burberryrutan är det däremot som med synliga intialer: värdet ligger i att folk ser att det är ett visst märke. Det är ju inte att t ex en halsduk från Burberry, eller en väska av Louis Vuitton är av så fantastiskt mycket högre kvaltiet eller så mycket snyggare än andr aväskor som gör att folk betalar sådana priser för dem utan för att de vill att det ska synas att de har råd.
Och det tycker jag är stillöst: vräkighet och skrytsamhet kan aldrig samexistera med verklig stil. Här har jag, med min arbetarbakgrund verkligen tagit till mig överklassens värderingar: att det andas desperation och nyrikedom att skylta med dyra märken . (Inte för att inte den traditionella överklassen i England använder Burberry, men de gör det som praktiska plagg på landet.)
Med denna brandfackla (?) lämnar jag er och drar till Berlin några dagar. Får se hur möjligheterna att blogga där är.
/Eva
PS. Kom ihåg att det är mina egna idéer om hur jag vill klä mig. Jag vill inte bestämma vad andra har på sig och jag dömer inte ut dem för att de har andra idéer och ideal; det kan ju faktiskt vara jag som har fel :)
Kommentarer
Postat av: Annaa M
Kan ju bara instämma i allt. Och tillägga att jag tycker klassisk engelsk överklass har betydligt mer stil när de klarar att ha det utan Burberryrutor.
Trackback
