Eva provar kläder på H&M
Efter att ha väntat ungefär en evighet i provrumskön var det dags för provning - och dokumentation. Av Annikas blogg lärde jag mig nämligen igår hur man gör för att kunna visa kläder man inte har köpt, men kanske skulle vilja ha: Man tar foton i spegeln i provrummet. Med lite övning kan jag nog även få dem något mindre suddiga; ni får föreställa er mönstret på den lila. Ni kan också gärna föreställa er att jag har axelbandslös BH som inte sticker upp :)
Där kan man förresten ser en bra illustration av det jag skrev om i dagens första inlägg. Båda plaggen är i storlek 42, en storlek där bystmåttet enligt de egna tabellerna anges vara 96, dvs 8 cm mindre än mitt. Den mönstrade var förstås en vid modell, men den stramade istället över armarna, ett inte ovanligt fel som beror på att man skär för långa ärmhål och för spetsig ärmkulle. Ärmen blir då för smal över överarmen och hela plagget följer med när man lyfter armarna. Den cerise klänningen satt däremot utmärkt, den var lite kortare än jag är riktigt bekväm med, men det beror på att jag har en mycket lång överkropp.
Jag är faktiskt lite sugen på den cerise, som är i 80% bomull, medan den lila påminner mig lite för mycket om tantklänningar från 70-talet. Min mamma jobbade som sömmerska på Aspens och även om den här är i rayontrikå så är det ändå lite för likt syntetjerseyn, både i känsla och mönster, för att jag ska känna mig riktigt bekväm i det.
/Eva
Evis; du har nog rätt angående den lila, jag klarar inte heller just den stilen bland HM:s kläder. En del är väl faktiskt i syntet också. Visserligen är det som vanligt, att kläderna aldrig såg ut precis så det årtionde det påstås att det begav sig, vilket jag du vet ständigt retar mig på, men ändå...
Haha, det gick ju utmärkt bra även för dig! Sudd, visst, "but you get the point across" som man säger i utlandet. :) Den cerisa är riktigt fin, måste jag säga.
Jo, den skulle göra sig fint till mina jättesilverglittriga skor som jag hade tänkt ha på jobbets julfest. Om jag kan få tag i en axelbandslös behå jag känner mig säker i förstås.
Hm, det är viktigt att känna sig säker i en sådan, ja. Så det inte går som för Siri när hon skulle spela fiol på kulturhuset i sin rosa tyllklänning.
En av mina vänner brukar använda klister liknande det som de säljer på sockdreams för att vara säker på att axelbandslösa grejer sitter där de ska. Jag har aldrig själv sett henne göra det men enligt henne fungerar det bra.
Kanske kan vara något?
Maritha: Vilken bra idé! Nu ska jag bara hitta en axelbandslös med F-kupa. Det blir nog ett besök på Evanette på Engelbrektsgatan; en riktig tantaffär såtillvida att expediten är i min mammas ålder och vet vad helkupa är - handlar nästan alla mina bh-ar där.
Jag försökte ju ta kort i spegel och göra modeblogg på min blogg, fast alla bilder blev suddiga. (Och Annaa tyckte att det var lika bra att jag tog bort huvudet! Och jag kan hålla med henne om att mitt huvud
är inte så mycket att hurra för, vare sig på insidan eller utsidan, så det var nog lika bra att det var suddigt. ) Jag tror inte det var skak-oskärpa utan något med fysikens lagar och det där med att spegelbilden egentligen befinner sig en bra bit bakom spegeln eller hur man ska uttrycka det. Men till att reda ut sånt behövs väl en fysiker och jag har ingen sån. Bara en snickare. Och han kan räkna ut en massa konstiga vinklar i takstolar och hypotenusor och likformighetslagar och så (fast det vet han inte, han bara gör det.) Men om modebloggarens problem med speglar vet han slätt intet!
Inga; ha ha, jag har märkt att även många unga modebloggare numera vågar visa huvudet, men några av de mest populära avstår fortfarande. Jag gissar att det är för att de inte vill ha kommentarer om utseende i stället för om kläder. De unga är ju till skillnad från oss äldre så elaka mot varandra!
