Om stil -

Vintagstickning, dvs att sticka efter gamla mönster har något av en boom nu. Det är förstås den allmänna stickvågen som kombineras med ett stort intresse för äldre mode – så till den grad att riktiga subkulturer knutna till specifika perioder under 1900-talet har uppstått i västvärlden. Detta leder till en marknad för böcker i ämnet, även om vi väl ännu inte kan säga att det finns ett överflöd av dem; på svenska finns t ex i nuläget två: Stickat och virkat – vintage på svenska och Klassisk stickning. Av dessa två är den senare absolut den bästa, om det är stickning efter originalmodeller man är ute efter. Stickat och virkat – vintage på svenska, som säger sig innehålla beskrivningar till modeller från 40-, 50- och 60-talen bygger nämligen inte på mönster från den tiden utan är modeller inspirerade av äldre stil gjorda av designern Birgitta Forslund. Vissa söta plagg finns, men genomgående är de gjorda i för grova garner och stickor, i förhållande till hur de äldre modellerna och är därtill alldeles för lösa i passformen. Faktum är att utan de snyggt stylade fotona skulle vintagekänslan i många fall saknas helt. Sen är ju jag personligen inte så intresserad av en virkad bikini, en virkad ”Chaneldräkt” eller en stickad slips, men det finns en del snygga jumprar. Personligen tycker jag dock inte att den är värd pengarna.


Vill man ha något mer autentiskt, men ändå ha beskrivningen på svenska, är det Lise-Lotte Lystrups Klassisk stickning som gäller. Här har originalmönster använts genomgående, men beskrivningarna har gjorts så att de även finns i större storlekar och man tipsar om nu förekommande garner. Även här verkar garnerna ibland något tjocka jämfört med de originalbilder som återges, men generellt sett får vi här den äkta varan, med några mindre förenklingar och förändringar ibland. Jag har tänkt att mitt första stickprojekt på ett par decennier ska bli en jumper härifrån. Det här är en bok som jag skulle kunna tänka mig att äga, men eftersom den finns på bibliotek så behöver jag ju inte köpa den.


Den bästa boken jag hittills hittat är dock den engelska A stitch in time som gavs ut första gången 1972, men nyligen kommit i ny upplaga. Precis som i Klassisk stickning återges originalmönstren och det är en rolig samling mönster på framför allt jumprar och koftor från 1920, 30, och 40-talen som vi får tillgång till, i allt 60 stycken. Nackdelen med A stitch in time är förstås att beskrivningarna är på engelska samt att garnerna inte går att få tag i här. Med hjälp av Blåva Anna som är en mycket erfaren stickare som ofta använder sig av engelska mönster och även gör sina egna kommer det dock nog att gå bra. I vilket fall så planerar jag att köpa ett eget exemplar av A stitch in time, så att jag inte behöver sno Annas systers.



Bland annat har jag siktat in mig på denna underbara 30-talsskapelse. Som fick min att skrika ”Gah!” när han såg den.

Den här fina bilden var omslaget till Vogue i januari 1927. Jag hade gärna haft en sådan kappa, även om det då skulle föreligga en stor risk att jag skulle se ut väldigt mycket som en kulturtant och det är jag inte riktigt bredd på än.




Jag hittade den i den mycket trevliga gruppen "La Mode Illustrée" på LijveJournal.

---

Just nu spelas: New Order: "I.C.B" från Movement

---

Två saker som jag är tokig i är 1950-tal och asymmetrisk skärning. Den senaste veckan har jag tillbringat mycket tid på en wiki med gamla symönster och där finns mycket av den varan. Det är alltså inte så att själva mönstren finns där, men bilder på omslagen och genom att få reda på vad som finns och vad de har för nummer kan man ju leta på eBay sen - eller som jag bara leta inspiration.


Jag som är såpass stor har svårt att hitta så gamla mönster i min storlek, även om det finns, men å andra sidan är många av kläderna av en sådan sort att man kan göra egna mönster utifrån andra som man har. Just de här hör till de svårare förstås, men rätt mycket är variationer på skjortblusklänningar.

---

Just nu spelas: Bob Dylan: "Outlaw Blues" från Bringing it all back home

---

1912 och 1914. Jag har glömt min kamera i Trollhättan, så det kan ta ett tag innan det blir några foton på mig i bloggen igen. Detta kan ju ses som en estetisk vinst - om jag som nu visar modebilder från 1912 och 1914 istället.



Det roliga är, förutom att det är en snygg bild, att det nästan hade kunnat vara 80-tal, om bara kappan varit några decimeter kortare.

Den här bilden skulle kunna kallas för "sista sommaren" om de hade varit synska när den pbulicerades. Precis som nu visades sommarmodet innan själva sommaren och de kunde ju inte veta att första världskriget skulle bryta ut i slutet av juli.



Sorgligt är det att tänka på att den unge mannen snart skall falla i en totalt meningslös offensiv för några få hundra meter av sönderbombat land.

Så här såg jag ut under festen igår.



Tyskt senare 1400-tal.
Festen var trevlig om än inte så röjig, jag var t ex i säng före tolv och drack inte upp mitt vin. Trots detta är jag lite seg eftersom min sömn stördes av luftmadrass som inte höll luften, snarkande tanter och ett ras av fällstolar i trä. Men nu har jag ätit marsipan till frukost (och smörgås) druckit te, fått skjuts hem och badat så nu är det rätt mycket som vanlgit igen - utom att jag har lite packning att ta hand om. Och nu vet vi i alla fall vilken av våra två luftmadrasser som läcker och kan slänga den, alternativt försöka hitta hålet och laga den - innan det har vi bara vetat att en av dem gör det.

---

Just nu spelas: Judas Priest: "Grinder" från British Steel

---

Idag ska jag nämligen på medeltidsfest ute i Härryda. Jag ska anv'nda en klänning jag inte använt sen 2001 (ett tag var den för liten) och har gjort ny huvudbonad, vilket faktiskt inkluderade att jag vävde ett band med fransar igår till "Cry-Baby". Mna gör alltså så att när man lägger in inslaget lägger man också i en eller flera lösa trådar varje gång. Så här ser den ut, och man hänger den i nacken; populärt i Tyskland under andra hälften av 1400-talet.



Garnet är silke färgat med krapp (det orange) och lökskal (det gula i bandet).

Tysk bild från 1479:



Jag har köpt löshår och gjort en fläta av också, för mitt hår är ju inte så långt längre. I vilket fall får ni förhoppningsvis något foto på mig imorgon.

Gårdagen ägnades åt att läsa och anteckna ur 1664 och 1669 års överflödförordningar (det är två olika 1664). Det tog tre och en halv timme och sen var jag för trött för att fortsätta; jag hade ju ändå åkt tåg i fyra timmar och promenerat från Centralen till KB. Det var intressat förstås, men det är ändå tröttsamt att skriva av långa passager.  Å andra sidan vet jag att jag kommer att vara oerhört tacksam för det när jag sen sitter och ska arbeta med materialet hemma, Jag kan ju inte veta exakt vad det är som jag kommer att vara mest intresserad av om två år. I alla fall så riktades inte överflödsförordningarna bara mot dyrbara material, som siden och spetsar, utan också mot mode i sig: att man förändrade sättet kläder gjordes på och såg ut. Naturligtvis lyckades man inte hindra vare sig det ena eller det andra, men jag misstänker att det sistnämnda var det som var svårast att kontrollera. Man hade också ett slags angiverisystem i den första förordningen från 1664 där den som angav någon för brott mot förordningarna fick en tredjedel av bötessumman.

Slutet av 1600-talet ser en förändring från det breda, lite lösare och högmidjade dräkten för båda könen och siluetten blir smalare, mer kontrollerad och vertikal. Så är kunde till exempel unga kvinnor se ut 1670.



I övrigt umgicks jag med Annaa och hennes barn och tittade på när Annaa handsydde.

Lite sådär vid sidan av har jag den senaste månaden jobbat på en ny 1700talskorsett och igår blev den färdig. Mönstret är en variant på mönstret i Diderots l'Encyclopedie och ser ut ungefär så här (dock med andra mått). Jag är rätt nöjd med resultatet även om jag så ytterst sällan använder mina 1700-talskläder att det verkligen är tveksamt om jag behövde en ny korsett. Det gick inte åt så mycket pengar i alla fall, 10 meter svart snedremsa och två rullar knapphålssilke var det enda jag behövde köpa till; resten hade jag hemma.

---

Just nu spelas: New Order: "The Him" från Movement

---

På wikimedia kan man hitta mycket fina foton från äldre tider; som det här från 1936 som visar en ung kvinna som går på sömnadskurs.



Jag hade väldigt gärna haft en sådan klänning, det lilla vi ser av den.

---

Just nu spelas: The Jesus and Mary Chain: "Dirty Water" från Stoned & Dethroned

---

Just nu inspireras jag av den här bilden från Feminas Stickbok 8 1950. Inte så att jag kommer att sticka en kjol och bolero, någon slags måtta får det lov att vara, men jag kanske gör en bolero till den kjol jag just nu håller på att sy.

En underbar modebild; kunde varit idag, men är ca fyrtio år gammal - Penelope Tree, en av det sena sextiotalets mest framgångsrika modeller och modeikoner.

När jag inte läser om kläder på 15-, 16- och 1700-talet på jobbet läser jag den här boken.



Den behandlar den amerikanska feminismen och kvinnorörelsen och deras relation till mode och skönhet, från starten på 1800-talet. Genom att placera in de åsikter som drevs inom kvinnorörelsen vad det gäller mode och skönhet visar hon hur dessa framför allt var riktade mot vad man uppfattade som hot från andra klasser, religiösa och etniska grupper än de brittiska puritaner som utgjorde aristokratin i New England där den amerikanska kvinnorörelsen uppstod. Hon visar hur kvinnor som inte lyckade leva upp till det puritanska idealet än idag är märkligt frånvarande när den amerikanska kvinnorörelsens historia skrivs och hur de här idealen fortfarande präglar inställnignen till mode ibland många feminister. Bokens styrka är synliggörandet av konflikter och problematiseringen av de enkla bilder som alltför ofta ges i historieskrivningen om kvinnorörelsen. Eftersom författaren är konstvetare i grunden har den också ett bra resonemang om hur bilder har använts och teoretiserats inom den femisitiska diskursen om skönhet. Dess svaghet skulle kunna vara att den ibland känns alltför tesdrivande och därmed kan upplevas som förenklad. Och, från ett svenskt perspektiv, att den bara handlar om USA. Å andra sidan skriver vi ju böcker om företeelser i Sverige. I vilket fall är den inspirerande och ni kan räkna med en del reflektioner grundade i den.
Boken har också en egen hemsida, där man kan läsa ett kapitel som fick strykas av utrymmesskäl, titta på bilder mm.

Escodobe frågade i en kommentar om när man började rida damsadel. Detta med anledning av min nyss färdiga riddräkt från 1700-talet (den är inte riktigt färdig; jag ska göra en väst också och bära jackan öppen). Det är förstås något som jag långt ifrån är en expert på. Jag vet att man under första hälften medeltiden inte hade speciella damsadlar i någon större utsträckning och att även män i alla fall på 1100-talet kunde rida med benet uppslängt över sadelknappen - då inte för att dölja sina ben i kjolar utan för att nonchalant visa upp ett välformat ben. Enligt wikipedia brukar Anna av Böhmen få äran för att ha konstruerat den första damsadeln på 1300-talet. Den funkade dock bara om någon ledde hästen så kvinnor fortsatte att rida grensle i de flesta fall (man var heller inte så paniskt rädd för att  visa benen under medeltiden som man var under t ex 1800-talet). Först på 1500-talet kosntrueras en mer funktionell damsadel, men det betyder inte att alla kvinnor, inte ens inom adeln, började använda damsadel. Många red fortfarande grensle, något man inte slutade med förrän under 1800-talet, som ju var en starkt begränsande tid för kvinnan - med nya ekonomiska och religiösa ideal som förvisade henne helt till hemmets sfär (nu talar vi förstås inte om arbetarkvinnor, men borgarklassen och inte aristokratin var drivande i den här utvecklingen).
 Här är en sida om damsadelns historia, och wikipedia har också en artikel i ämnet.

och intresserad av hur folk klädde sig på medeltiden så håller jag föredrag om detta ikväll. Tiden är 18.30 och platsen Turistbyrån, på Biblioteksgatan 3.
Länk med mer information.

Folk frågar mig emellanåt - och jag har full förståelse för det - om jag bara gillar gammalt mode, men så är det förstås inte; det är svårt att bli lika entusiastisk över ett par jeans som över en klänning i sammet och sidensatin från 1800-talet, men jag uppskattar egentligen de flesta perioder, det enda jag har svårt för är delar av 70-talet, 90-talet och det tidiga 2000-talet och då är det ju inte på något sätt allt som jag ogillar då.
   Jag går alltså inte omkring och drömmer om att få gå i historiska kläder varje dag (jag skulle egentligen kunna göra det om jag ville dessutom, i alla fall nästan jämt) eller om att 1500-talets eller 1800-talets mode skulle komma tillbaka. Undantaget är väl hattarna; jag skulle ge rätt mycket för ett mode som gjorde det möjligt för mig att bära den här sortens hattar:



En sidenbahytt från 1830-talet som nu auktioneras ut på Christies.

---

Just nu spelas: Magnet: "Willow's song" från The Wicker Man OST

---

Chicago History Museum har en trevlig utställning kallad Chic Chicago och delar av museets samlingar av kläder från 1800-talet och framåt kan ses här; scrolla neråt och klicka på "View slideshow".

---

Just nu spelas: Billy Idol: "I don't need a gun"

---

Det här är Amelita Galli-Curci 1919.



Amelita Galli-Curci var en av det tidiga 1900-talets mest firade operasångerskor; läs mer här, men jag tycker också att man av bilden kan se att hon  var en kvinna med egen vilja och egen, säker stil. Jag gillar särskilt hatten.

Inlägget hänger förstås ihop med att jag föreläst om modet 1900-1930 idag.

---

Just nu spelas: Ride: "Twisterella" från Going Blank Again

---

Jag säljer nu den här klänningen på Tradera.



Stilen är tyskt tidigt 1500-tal och den är ungefär i storlek 42. Här har jag höjt upp provdockan så att den visar ungefär hur lång den blir på någon som är 175-180 cm lång. Som ni kan se passar den inte så bra på provdockan, eftersom provdockan har hårda bröst som inte går att trycka ihop och upp som klänningen egentligen gör. Mer bilder finns på själva auktionen.

Jag insåg när jag provade den i somras att det inte hjäler om jag går ner fem kilo så att jag väger som jag gjorde när jag sydde klänningen, kombinationen av reumatism och Maja gör att min bröstkorg är mycket vidare i nederdelen än den var då och aldrig kommer att gå att klämma in i det livet igen.

Idag har jag varit på konferens om (halv)nya medeltidsavhandlingar hela dagen. Trots det är det inte en medeltida bild jag ska visa nu, utan en underbar fransk klänning från 1870-talet.



Visst är den ljuvlig? Fin bomulls- eller linnebatist, cremefärgad spets och vinröda rosetter; det är så vackert ihop.

---

Just nu spelas: Joy Division: "Transmission" (Live) från Still

---

Eftersom en Åsa bad så snällt. Men jag är trött och lite bakis så det blir mest bilder.

1920-talet är ganska lätt att klä ut sig till eftersom stilen är så speciell att all känner igen den: korta kjolar, som kortast till och med ovanför knäna och raka klänningar, antingen med nedhasad midja eller utan midja alls. Idealet var en slank och pojkaktig kropp utan egentligen kurvor, så de som hade byst fick platta till den och höfterna hölls in med gördel. Den moderiktiga frisyren var kort, med vågor. Den populäraste hatten var klockhatten som omslöt huvudet.
Tvåfärgade oxfordskor var populära och klackarna insvängda







Jag har visat lite modebilder från 1920-talet tidigare här i bloggen, man hittar dem genom att gå igenom kategorin Modehistoria till höger. Här kan du också se hur jag fick till en lite 20-talsaktig klädsel med vanliga plagg ur min garderob.