Om stil -

Gå genast till Rutan och titta på hennes bilder från tidningen Tonårston 1963. Stiligt värre.

Jag håller just nu på och läser antologin Iklädd identitet  - Historiska studier av kropp och kläder, redigerad av Madeleine Hurd mfl. Som i alla antologier finns det bra och dåligt - och, skulle jag vilja säga, som i alla artiklar skrivna om historiska mode av forskare som inte har det som sin specialitet finns en del tveksamheter och saker som helt enkelt missförståtts. En av de riktigt intressanta är Tom Olssons "En man försvinner - den visuella kulturen under det långa 1500-talet". Den har också en del tveksamheter i mitt tycke, t ex fäster han för stor tilltro till den franske konstvetaren Michel Pastoreaus idéer om ränder, men är i det stora hela en viktig teoretisk artikel. Men så var det det där med män, som jag skrev om i rubriken - endast en man kan få för sig att skriva att en motivet med en man som vänder höften och delar av rumpan (påklädd, vi talar om kroppens position i målningen) mot betraktaren är en sätesbjudning!!!
Jag har kollat, det finns bara en betydelse av sätesbjudning: när ett foster ligger med rumpan neråt när det skall födas.
När man är akademiker kan man inte bara ta ett ord som man tror betyder något och använda det i en publicerad text.

Tillagt:  Gnällde för insitutionens manlige prefekt som naturligtvis visste vad sätesbjudning är; så det är inte alla.

För en(!) krona (och 48 kronor porto) fick jag Feminas stickbok nr 7 från 1949 och två märkböcker från 30- och 40-talet. Nu märker jag ju inget så det var stickboken jag var ute efter, men jag kan säkert inspireras även av märkböckerna.

Framsidan; kan ni ser var bilden är tagen?



Baksidan, med en käck jumper som inte är med, men det är det så många andra så att man nog ska klara sig ;)


Kolla axelvaddarna!

Knappt hinner man komma hem innan det är dags att ge sig ut på (järn) vägarna och sprida kunskap om historisk dräkt igen. På onsdag är jag i Söderköping och på torsdag i Motala och föreläser om medeltida dräkt.



Mer info finns om man klickar på ortnamnen ovan. Nej, jag har inte hittat på titeln. Men det var bra att jag hittade den när jag googlade så att jag säkert tar med något om jungfrukransar.

Jag gjorde, som jag skrev tidigare, en toppluva i ylle häromdagen:



Den hör hemma i andra halvan av 1400-talet - mer info här.

Killar hade också kläder förr i tiden och jag syr en del till min man. På Nordrikes skräddarskrås hemsida kan man nu se  min stiliga make och se och läsa om alla de plagg som en välklädd man hade sådär runt 1300.

---

Just nu spelas: Jane Russell och Bob Hope: "Wing Ding Tonight"

---

Det börjar dra ihop sig till Visby medeltidsvecka och även om jag inte syr några nya plagg i år så har jag fixat lite på de jag har och kompletterat dem. En slät "underklänning" i sidentaft har till exempel fått silverband och ärmar och blivit till en florentinsk klänning:



Det var det sista jag skulle fixa innan jag åker. Nu ska jag bara skaffa lite saker som jag behöver för ett broderi som jag tänkte ägna mig åt i lägret.

När Annaa var här i onsdags hade hon med sig lite presenter till mig och en av dem var den här:



Esther Bondesens stickbok med klassiska mönster i modern användning. Boken saknar angivelse om tryckår ( den trycktes i Danmark, vilket är ett sätt att slippa undan lagstiftningen om att man måste ange tryckå, det är dock inte alltid det görs ens med material tryckt i Sverige). Att det är 1940-tal råder dock inget tvivel om när man ser på bilderna, både pga modellernas utseende (både människornas och själva plaggens) och just inriktningen på att använda allmogemönster från Norden - både nordism och nationalromantik låg i luften under perioden om man säger så.

Annaa tycker att jag ska sticka den här:



Men jag är alldeles för gammal, kraftig och storbystad för en stickad bikini - möjligen en präktig hel baddräkt i ylle. Och på något sätt tror jag inte att tonåringarna är intresserade.

Däremot hade jag kanske kunnat tänka mig slipovern (eller västen som den kallas) på omslaget, eller den här:



Men bara om jag får ha axelvaddarna i också!

Boken innehåller annars mycket barnkläder och där finns en hel del som kan användas även idag (inga stickade pojkkostymer som i en av mina böcker) och den har något jag aldrig förr sett i en så gammal stickmönsterbok: stickfasthetsangivelser.  Med tanke på att det är omöjligt att få tag i de angivna garnerna efter 60-70 år så är detta guld värt om man faktiskt ska använda boken.

De här fina modeteckningarna visar hur snyggt 1930-talets mdoe kunde vara - om man helt saknade höfter och hade lite byst. Lång skulle man förstås också vara; men när skulle man inte vara det under de senaste 100 åren? En klassfråga förstås, som i princip alla skönhetsideal, eftersom bättre näringsförsörjning under uppväxten gjorde att man blev längre (ja, det finns genetiska variation också, men när vi talar om grupper blir det mindre viktigt än när man talar om individer).
  
   Men nu var det ju inte klass vi skulle tala om, utan om dessa underbara klänningar. Den svarta med volangärmarna och den blå med "superhjältecapen" är jag extra svag för. Alla visar prov på den för 30-talet typiska tekniken att skära till klänningarna på skrådden på tåget, introducerad framför allt av den franska modeskaparen Madeline Vionnet.

   Volangärmarna ser man på mängder av aftonklänningar från perioden; i USA blev de framför allt förknippade med filmen Letty Lynton och skådespelerskan Joan Crawford som spelade huvudrollen.



I denna kan vi se två av de viktigaste trenderna under 30-talet; som skilde decenniets mode från 20-talet:
* De markerade axlarna, axelbredd är ett av de viktigaste dragen i tidens siluett, ett drag som kom att fortleva under kriget.
* Det feminina, ibland romantiska neo-viktorianska, som tog sig uttryck i längre kjolar, mer tyg och till och med turnyrer à la 1880-tal. Den här utvecklingen tillbaka mot sekelskiftets estetik kom att avbrytas av krigsutbrottet.

Det här är boken jag läste i sängen medan jag återhämtade mig från den mest monumentala baksmälla jag någonsin haft i söndags.



Den är bra - mycket bra till och med. Den riktar sig bland annat till brittiska re-enactors som försöker återskapa en autentisk 40-talslook, men den är informativ, underhållande och intressant även för andra och en bra hjälp om man vill få en överblick över modet under framför allt krigsåren. Att den är brittisk gör att vissa saker stämmer sämre med svenska förhållanden - bland annat var vare sig ransoneringen eller den regelrätta nöden lika stor här. Med det i minnet fungerar den dock utmärkt som en hjälp för den som vill återskapa 40-talets mindre glamorösa stil.

Faktum är att den är så bra att jag planerar att köpa även hans andra bok om mode och kläder:

Höjden av lyx är väl ändå att brodera en klänning efter dess mått, som på den här ljuvliga skapelsen från 1955. För att mönstren på broderiet ska passa till klänningens form måste den broderas efter att klänningen sytt ihop - och på ett sådant här plagg säkerligen för hand.


Miljön får mig att tänka på Visby och längta.

Kolla bara matchningen mellan blus och handskar på detta underbara Harpers Baazar-omslag från 1943! Vill ha!

Nu ska jag och Valeria iväg och växla pengar - tills vidare lämnar jag er med denna fina bild från 1950-talet, från Balenciagas studio.



Underbar kombination av blus i vitt och persikofärgat och kjol i tjock, smaragdgrön satin duchesse. Ja, jag hade gärna haft båda.

Och sötast av alla är Audrey Hepburn. En åsikt jag delar med min mor, som hade henne som idol som ung. Bilden är från 1952.


I övrigt förbereder jag ett föredrag om samkönad sexualitet under medeltiden.

---

Just nu spelas: Pat Boone: "Loveletters in hte sand"

---

Värmen utanför får en att drömma om sommaren - precis som denna bild från 1923.

Ett omslag för Vogue av illustratören George Plank. Underbart vackert, som så många av hans bilder för tidningen.


Man kanske skulle använda sin Paisleyschal mer.

---

Just nu spelas: Dion & The Belmonts: "Teenager in love"

---

Nu har jag och Maja kommit hem från en mycket trevlig picknick ute vid Gunnebo slott. Vädret var fantastiskt, grönskan nästan berusande och slottet är ju bara så fint där det ligger i sin återskapade 1700-talspark. Maja hade också roligt där hon gick runt mellan häckarna och hittade nya rum. Hit kommer vi att återvända många, många gånger.

Jag fortsätter att titta på symönster från 40-talet och hittar sådana här guldkorn:


Eller kanske faktiskt bara fel. Jag vet inte. Läs texten också, den tillför mycket.
Missa inte makens cigarett - män röker nästna alltid på symönstersillustrationer, eftersom de ju måste göra något, inte bara se dekorativa ut som kvinnorna.

---

Just nu spelas: The City Waites: "The saint Turn'd Sinner" från Penny merriments: Street Songs of 17th Century England

---

Den här har jag sytt till Maja igår och idag, inte så illa tycker jag, med tanke på att det är hemskt mycket handsömnad inblandat och jag har tagit hand om henne ensam och lekt en hel del. Nu har den även tre blå rosetter mitt fram, som håller ihop framkanterna över snörningen som är på fastsydda remsor under. Tyget är från IKEA, när de körde 1700-talstema för några år sedan. Det som återstår nu är tre knappar och öglor som ska hjälpa till at thålla underkjolen på plats, eftersom femåringar inte har så markerad midja. Det hade förstås kunnat åtgärdas med korsett, men det kändes inte aktuellt om man säger så.

Så skulle jag gärna ha sådana här: "Holeproff hosiery" i silke. Och de fina underkläderna.