Om stil -

De här fina modeteckningarna visar hur snyggt 1930-talets mdoe kunde vara - om man helt saknade höfter och hade lite byst. Lång skulle man förstås också vara; men när skulle man inte vara det under de senaste 100 åren? En klassfråga förstås, som i princip alla skönhetsideal, eftersom bättre näringsförsörjning under uppväxten gjorde att man blev längre (ja, det finns genetiska variation också, men när vi talar om grupper blir det mindre viktigt än när man talar om individer).
  
   Men nu var det ju inte klass vi skulle tala om, utan om dessa underbara klänningar. Den svarta med volangärmarna och den blå med "superhjältecapen" är jag extra svag för. Alla visar prov på den för 30-talet typiska tekniken att skära till klänningarna på skrådden på tåget, introducerad framför allt av den franska modeskaparen Madeline Vionnet.

   Volangärmarna ser man på mängder av aftonklänningar från perioden; i USA blev de framför allt förknippade med filmen Letty Lynton och skådespelerskan Joan Crawford som spelade huvudrollen.



I denna kan vi se två av de viktigaste trenderna under 30-talet; som skilde decenniets mode från 20-talet:
* De markerade axlarna, axelbredd är ett av de viktigaste dragen i tidens siluett, ett drag som kom att fortleva under kriget.
* Det feminina, ibland romantiska neo-viktorianska, som tog sig uttryck i längre kjolar, mer tyg och till och med turnyrer à la 1880-tal. Den här utvecklingen tillbaka mot sekelskiftets estetik kom att avbrytas av krigsutbrottet.