Om stil -

Kommer ni ihåg att jag skrev om saker jag ville ha i förra årets höst/vinterkollektion på Monki?

Igår när jag var på väg mellan Gårda textil, där jag varit och köpt tyg till en blus samt fler axelvaddar (jag borde börja köpa i parti)  och Systemet på hörnet av Kungstorget gick förbi Monki och såg att de fina skorna som en gång kostade 450 kronor verkade vara på rea - allt bredvid dem var i alla fall på rea. Så jag stegade in och där fanns två par kvar, båda i storlek 39, en storlek som normalt går först och därför aldrig finns på rea, till det facila priset av 100 kronor. På väg till kassan plockade jag också åt mig den rosa hatten i länken ovan, som nu var nedsatt till 40 kronor.

Men någon jätterosett blev det inte och det gör inget.

I hennes svar länkade hon till detta underbara inlägg om vintagemönster på pyjamasar och morgonrockar för män.

Själv illustrerar jag med denna del av en dramatisering av olika stickmönster som går under titeln "Fiske, romantik och stickat" från tidningen Stickat från 1948. Jag kunde ha hittat mycket bättre exempel på just detta fenomen, men jag behövde en ursäkt för att visa den ;)

Själv är jag mer svag för 1940-50-tal, så som det kunde se ut hos äldre släktingar (uppblandat med 60-tal), men jag är mäkta imponerad.

Jag gillar nedsyningarna vid vecken och jag gillar färgen, även om jag anser att man måste vara full för att kalla den för "oliv" som de gör. Finns också i svart och 45 pund är ju inte heller någon förmögenhet. (Förutom för oss sjuka som blivit utförsäkrade då.)

Och den gör allt det där, men den gör det inte mer än att jag står ut med det. På ett köpeplagg alltså. Hade jag sytt den själv hade idiotförklarat mig själv och sedan skaffat mig en ny hobby. Men för köpe är det alltså okej och jag älskar färgen och mönstret. Och en säkerhetsnål är en fin uppfinning att ta till där fram.

Och ja, jag vet att man kan ha den öppen med ett linne under, men jag tycker bättre om den så här.

Här ser ni bevis för skorna:

Jag har köpt en "ny" fyrtiotalstidning: Damernas Värld nr 43 från 1943. Och i den fanns en instruktion till hur man gör "Vinterns vackraste turban". Jag säger inte att det kommer att hända nu - men att det kommer att hända är nog väldigt troligt.

Jag är uppvuxen i ett kristet land, jag vill inte bära skuld för eller sammanblandas med USAs anfallskrig i Irak och Afghanistan - både motiverade med kristendom av George W Bush. Det här gäller också folk som är troende muslimer, är uppväxta i en muslimsk kultur eller kommer från ett land där islam är den dominerande religionen - de är nämligen också individer som inte är ansvariga för vad varje enskild person från samma land eller religion gör. Precis som du och jag inte är ansvariga för vad den där våldtäktsmannen i Örebro gjort, även om han också är född i Sverige av svenska föräldrar.

Men så här såg jag ut på förra årets julfest:

Men nu sitter jag hemma i nattlinnet och full av starka värktabletter. Och det var ju inte som att jag inte hade jätteont då - det är bara så mycket värre nu.

Eftersom jag har insett att ingenting i världen (förutom möjligen att drabbas själv) kan övertyga Reinfeldt och Kristersson och resten av borgerligheten om att reumatism faktiskt är en kronisk sjukdom och inte en övergående lättare åkomma eller något som gnälliga kärringar hittat på för att slippa jobba så har jag väl på något sätt förlikat mig med att jag från och med januari ska vara på arbetsförmedlingen och delta i någon slags terapiverksamhet istället för att lägga den energi och hälsa som jag har på att faktiskt jobba med mitt arbete som forskare.

Vad jag inte kan förlika mig med eller förstå är dock hur de tänker när man när man blir utförsäkrad får tre månaders karens för all form av sjukskrivning. Jag kan möjligen förstå, utifrån deras tankegång om att kroniskt sjuka människor bara är lata fuskare, varför man under dessa tre månader av aktivitetstöd (där arbetsförmedlingen ska bota ens sjukdom) inte kan bli sjukskriven för sin ursprungliga sjukdom - för den har ju enligt dem gått över efter två år. Visserligen ger det ju absurda konsekvenser om man  till exempel har cancer och får nya metastaser, men det är i alla fall logiskt utifrån deras resonemang.

Men karensen gäller alla sjukdomar. Så om jag får influensa (inte osannolikt eftersom min sjukdom ger mig ett taskigt immunförsvar ovanpå allt annat) så får jag inte sjukanmäla mig och stanna hemma utan måste gå till både jobbet och arbetsförmedlingens aktiviteter och smitta ner mina arbetskamrater och alla andra jag möter. Detsamma gäller förstås vid vinterkräksjuka eller maginfluensa. Och vare sig smittrisk, att man inte kan lämna toaletten mer än fem steg eller 40 graders feber godtas som ursäkt - är du utförsäkrad får du inte bli sjuk och du måste gå till jobbet.

Jag är säker på att mina arbetskamrater kommer att älska mig efter årsskiftet - och så kan vi ju få en schysst rundgång på vinterkräksjukan där man knappt hinner bli frisk innan man smittas igen.

Korrigering: Jag har under dagen fått veta att under de 50% som jag har aktivitetsersättning på arbetsförmedlingen får jag vara hemma om jag t ex har magsjuka. Däremot måste jag gå till arbetet eftersom jag inte får lön om jag inte arbetar och inte under några omständigheter kan få sjukpenning under de tre månader som följer efter att jag blivit utförsäkrad. Så det är bara de anställda på Göteborgs Universitet som behöver bli smittade.

Sen var jag på Arbetsförmedlingen!. Nej, jag är inte arbetslös, jag har ett arbete. Men eftersom jag är för sjuk för att arbeta heltid och jag nu har haft sjukersättning för min kroniska sjukdom i två år och man enligt regeringens beslut inte får vara sjuk längre än två år, ens i kroniska sjukdomar så blir jag utförsäkrad vid årsskiftet och anses därmed vara arbetslös på halvtid (trots att jag alltså skulle kunna få jobba mer på mitt jobb, det är bara det att jag är för sjuk för att kunna göra det). Min handläggare på Af verkade tycka att det var precis lika korkat som jag tycker.

Men, tillbaka till knapparna: Min läkartid var 8.15 och min tid på Arbetsförmedlingen var klockan 11.00. Strax före nio var jag färdig på Sahlgrenska och eftersom jag i princip bara skulle ha hunnit hem och tagit av mig ytterkläderna innan jag skulle behöva ge mig ut igen så promenerade jag ner till Järntorget i sakta mak; fikade på Cafeva i Haga och när klockan väl var tio och affärerna öppnade tog jag en sväng på Myrorna, där jag hittade de här knapparna:

Ankarknapparna i plast är förstås inte lika fina som mina ankarknappar i målad plåt, men till skillnad mot dem lär de tåla tvätt. De suddiga gråaktiga knapparna bakom dem är blågröna plastknappar och eftersom det är en favoritfärg får jag nog användning för dem.

Men en veckas vila har gjort nacken såpass bra att jag i alla fall kan sitta och hålla i en bok och läsa. Just nu läser jag den här, som är alldeles underbar.

Jag har också tagit konsekvensen av att jag blivit tjockare och beställt en behå i en större storlek. I helkupa går det fortfarande bra med F-kupa, men i balconettemodeller, som ju är det vanligaste, ska jag uppenbarligen ha FF, om det finns och annars är det väl G igen. Det är Demi Diva från Bravissimo, som har halvkupa och därför är avpassad för djupa urringningar. Och det har jag ju ibland.

Annars har jag tänkt skaffa en Triumph Amourette till, i beige. Det är en trevlig modell som passar min retrostil och där jag passar bra i F-kupan.

Jag tog faktiskt ett fot på mig i behån, men avstår nog från att publicera det.

Jag har fyllt år också och fick flera DVDer: Maken gav mig "Tornado - en tittarstorm i väntan på nästa OS", första säsongen av nya Doctor Who av mina stora flickor och "Mad men" första säsongen av deras pappa. Så underhållning har jag.  Jag har också fått böcker och keramik och ekonomiska bidrag till en ny symaskin då den gamla håller på att braka ihop - endast mina mekanikerkunskaper och mitt tålamod gör att den fortfarande går att använda.

Vad nu orsaken är så är kall torr luft inte någon höjdare heller utan håret blir liksom torrt och flygigt. I ett försök att få hår som beter sig någorlunda har jag i alla fall idag dränkt in det i olivolja som får sitta i några timmar innan jag tvättar ut det. Åtgärder som jag redan tidigare vidtagit är att inte tvätta det så ofta (var fjärde dag går bra, men jag vill få ner det till en gång i veckan) och borsta det med en svinhårsborste som för ut fettet från hårbotten ut till hela håret.