Flickvänsutseende
Jag tror att jag fick till det utseendet idag - helt oplanerat.
Egentligen ska man förstås inte ha glasögon och jag har inget smink, men rätt nära i alla fall.
Just nu spelas: Cry-Baby på DVD i bakgrunden
Intressant iakttagelse ;)
Har tänkt mycket på det där med kläder på sistone iom min utbildning. Är väl inte super aktuellt just nu, men i framtiden när jag väl börjar jobba känns det som att min klädedräkt kommer att förväntas vara på ett visst sätt. Dels för att jag kommer att representera ett företag, kanske mitt eget. Dels eftersom jag kommer vara kvinna i en realtivt mansdominerad branch. Dels kanske även samhällets förväntningar.
Märker också att många på skolan klär sig väldigt... Tja, i mina ögon är det lite eget. Tjejerna har antingen på sig väldigt moderna kläder eller väldigt säckiga (och ganska fula). Det finns några som har en egen stil som passar som bra men en del gör att jag funderar. Typ potatissäcksklänningar eller trasiga 80-tals acryltröjor och skitigt hår.
Själv skulle jag väl hellst vilja klä mig ungefär som en påklädd Dita Van Teese i 30-40-tals stuk men då blir jag väl utnämnd till en total mansslukerska. (Vissa i klassen har problem med att jag umgås mycket med en gift man.)
I vilket fall som hellst är det är intressant att läsa dina funderingar och tankar kring detta. Funderar på att köpa en tokrosa variant av tunikan du tipsade om i ellos, vi träffas ju inte så mycket att jag kommer se ut som en MiniMe version av dig. :)
Mvh / Malin
Jag som tycker synd om mig själv när jag är klädd så.
Maritha: Alltså, jag har inte varit utanför dörren idag, därav flickvänsklädseln - jag tyckte att det var lite lustigt att det blev så.
Du är jättefin med håret så!
Tack Inga!
Det tycker jag också, men jag blir galen om det hänger fram och så petar jag bak det bakom öronen i alla fall. Frisyr och jag funkar dåligt ihop.
Tihi, en söndag för många år sedan åkte jag och x-mannen till hans ex hemstad för att hälsa på. Jag var smal som ett streck, hade tajta ljusa jeans, en ganska kort hemstickad tröja i tunnt garn och håret i en frisyr jag inte brukade ha. Dessutom var jag rätt förstummad på plats av olika omständigheter, t ex det övriga sällskapet. Kort sagt, jag var en typisk flickvän och det fick ju mannen höra sen, att han skaffat ett menlöst mähä som inte hade varken stil eller egen åsikt om någonting. Det förblev säkert hennes bild av mig för vi sågs faktiskt inte mer. Jag fattar än idag inte varför jag valde att se ut så där...
Mina killkompisars flickvänner brukar se rätt tuffa ut.
