Om stil -

En halvgammal och halvtjock kvinnas tankar om kläder, mode och livet

Nostalgi och anti-nostalgi

Jag sitter och förbereder föreläsning och tittar på en massa modebilder från 90-talet. Och vad det gäller kläderna blir jag inte det minsta nostalgisk, om jag aldrig någonsin behöver se en väst eller kavaj som hänger ner nästan till knäna igen kommer det att vara för snart. Jag vill förresten inte ha skor med klumpiga klossklackar och kantiga tår à la 90-tal heller.
   

            Bild från den eminenta boken "Bigger ideas"

av Mary Spillane

Men jag minns somrarna 1989 och 1990 och acid housemusiken och att dansa i timmar till monotona rytmer och gigantiska t-shirts med batikmönster och huvtröjor och smileymärken - och då blir jag allt lite nostalgisk. Jag tror jag får lov att åka hem till Inger och lyssna på skivor och dansa snart.

---

Just nu spelas: The Church: "Disenchanted" från Heyday

---

Värst av allt var de där långa kavajerna till korta raka kjolar. Det var ett klassiskt mötes/konferensplagg för damer som ville vara lite piffiga och ungdomliga den där svarta dräkten med korta kjolen och stora kavajen ovanpå. Gärna med axelvaddar! De var inte alls bara 80-tal utan hängde kvar hela 90-talet. Min nyköpta begravningsdräkt 1998 såg ut så! Till mitt försvar ska sägas...ingenting utom akut sinnesförvirring. Och att jag faktiskt gillade det gråmelerade tyget. Men den blev väldigt lite använd sen.

Jo, jag kunde inte hitta någon bra bil dpå de korta kjolarna med långväst, men de lever i mitt minne. Lustigt att du tar upp begravningen, jag loggade in för att skriva ett inlägg där den förekommer. Jag har förresten ingen som helst aning om vad du hade på dig.

Försökte plåta men det blev överexponerat, ska se o jag inte kan klämma in mig i den och låta Mellan ta en bild sedan!