Tveksam till färganalys!
Jag har aldrig gått på färganalys men jag har läst diverse reportage i ämnet, jag har också gjort några tester och fått reda på sånt jag redan visste. När jag ser tillbaka på mitt klädliv kan jag också tydligt se att jag under perioder gått klädd i helt rätt färger. Och då kommer jag också ihåg den befrielse jag kände när jag så att säga kröp ur det mossgröna. Visst absolut, jag klädde i mossgrönt och andra hösttoner, så till den milda grad att jag försvann i dem, eller finare uttryckt blev ett med min färgskala. Men hur kul var det i längden? Det var ju bara aptrist.
Jag vet att det naturligtvis finns de som anser att jag ska synas så lite som möjligt. Men om nu det strider mot min personlighet att gömma mig under kamouflagefärgat så blir det alldeles fel.
Lika tokigt som att alltid fastna i senaste modefärgen är det att ständigt fastna i sina färger. Jag har en kompis som fått för sig att den enda färg som klär henne är den som rör sig i trakterna kring mellanblått med avvikelser mot ljust turkos och marinblått. Gick på stan i Göteborg tidigare i höst och såg något mellanblått komma emot mig. "Det måste vara L:" Det var det förstås. På så där tjugonde året i samma färgskala. Visserligen säkert helt rätt enligt en färganalys, men trist.
Så vad är mitt råd? Att i och för sig gärna utgå från sina färger men våga avvika, kanske bara ha det där förbannade mossgröna som en kant på ett linne som sticker upp eller ner. Sen skadar det förstås inte att rannsaka sina egna föreställningar om vad man passar i. Det är risk att man har fastnat i föreställningar som man vuxit ifrån för länge sedan.
Återkommer till föreställningen om att lite färg alltid piggar upp när man blir äldre.
Annaa/
ha en fin dag=)
Vi fick läsa lite färganalys på Beklädnadsteknisk linje (i forntiden) och enligt vår lärare är det inte så enkelt att man är olika årstider utan det är mer individuellt. Vi fick en MASSA fodertygbitar i olika färger att hålla under ansiktet för att se vilket som såg bäst ut och sen jämförde vi det tills vi hittade de färger som såg bäst ut på en. Väldigt kul, vissa blev gröna i ansiktet av vissa färger och andra blev gula. Dessutom är det ju skillnad om man är vinterblek eller solbrun.
/Ingela, har tråkigt på jobbet...
Det var skickligt att urskilja en bekant klädd i blått i Göteborg! Blått och särskilt marinblått har i decennier varit populärt i Göteborg. (Och ett säkert kort om man varit osäker på STIL. Marinblått är alltid stil i Göteborg.)
Kulturtanter brukar föredra en lite mer mellanblå variant på klädseln, gärna en Vuokko-tunika med en silverkedja om halsen.
Har hört från säker källa att om de stora klädkedjorna får överskott på blåa plagg så skickas de till Göteborg -för där har de större chans att bli sålda.
Sanna; detsamma, men skriv gärna en kommentar nästa gång.
Ingela; Precis! Det där negligeras oftast totalt i framförallt reportagen om färganalys.
Ada; ha ha, ska väl erkänna att det var i trakten av hennes arbetsplats, men av alla mellanblå göteborgare så är hon mellanblåast! Jag har hört sägas samma sak från internationella klädleverantörer och Sverige; man måste alltid ha lite extra blått att skicka hit!
Lägger Vuokko-tunikan till listan över tant-attribut!
jag har haft från blont till svart hår haha. spela roll det där om färganalys.. vill man passa i något så gör man det :)
Natta; det kan ju vara rent av att man färgar sitt hår till en nyans som bättre passar ihop med ens hy, naturen har minsann inte alltid gjort rätt! Så är det definitivt med mig t ex.
Annaa: Den första typen av färganalys, där alla delade sin i 4 typer funkade väl inte så där, men den något mer utvecklade med 16 har stämt rätt bra på de jag testat. Men det är ju inte så (tycker jag) att man ska göra sig av med färger man gillar, men man kan ju hitta nya som passar en. Din vän måtte vara väldigt fantasilös, i boken listas ungefär 50 färger/nyanser per kategori.
Ingela: Det är ju just så man gör, håller upp tyger framför ansiktet i dagsljus och med mitt tygförråd är det ju aldrig några större problem att hitta alla möjlig aoch omöjliga anyanser. Det var så jag upptäcklte att jag ser jättebra ut i marinblått, en insikt som jag tvivlar att jag skulle fått annars.
Evis; du har nog träffat henne... Men å andra sidan 50 nyanser av mellanblått, ha ha...
Nej, det är nyanser av alla färger: från grått/beige till illrött, blått, grönt etc.
Men det kanske kan bli en ny film.
