Om stil -

Tårarna kommer sig av att hon först inte kunde hitta tanden, den hade ramlat ner på golvet när den lossnade. Men den rådiga fadern fann den snabbt och i morse var den förvandlad till en guldtia.

Tänkte att jag skulle lägga upp några bilder på mig och familjen från Medeltidsveckan.

Jag i fransk bondklänning från 1500-talet och med Visby och havet bakom mig- Även om havet int esyns eftersom det är så ljust i bakgrunden. Rickard tog det när vi var på väg till Kapitelhusgården för att ta ett par öl en kväll när de stora barnen passade den lilla.

Och här är Rickard just där:

Och slutligen en bild på flickorna från marknaden första söndagen:

Vill man se mycket mer (och bättre foton) från Medeltidsveckan och livet i lägret kan man ta och titta på Jonas Evertssons foton på Flickr - man hittar mig där också ibland.

Ett meddelande om att jag vunnit 500 000 pund - jag behöver bara skicka alla vitala uppgifter till dem. Som enligt uppgift är Microsoft.
En inbjudan till mig (och ett gäng andra personer som fått inbjudan samtidigt) till ett kalas och övernattning hos folk som jag aldrig hört talas om.
Ett svar på en förfrågan som jag aldrig gjort från Familjebostäder.

Det första är förstås bara vanlig spam, men de två andra är återigen ett fall av folk som inte kan antingen sina kompisars eller sin egen e-postadress och därför använder min. Inga flygbiljetter den här gången dock; jag har annars fått bokningsnummer och bekräftelser för flyg både till Umeå och London. När utskriften gäller som biljett hade man ju kunnat hoppas att folk skulle kontrollera vilken e-postadress som de skrev in.

Förutom att jag varit på stan och handlat, som ju syntes på förra bilden, så sammanfattar den här bilden vad min lördag bestått av.

Kakor som jag bakat
Nåldyna, trådrullar och sax, för att jag har sytt hela dagen
Film som jag har sett på
Allas veckotidning från 1940, som jag läste i en stund efter middagen.

Idag ska jag och barnen ge oss iväg på en liten fyradagars uflykt i Västergötland. Först åker vi buss till Trollhättan och Norra Björke och sedan imorgon vidare till Nossebro.

När jag letade efter bilder på Nossebro att illustrera det här inlägget med så hittade jag till min glädje en hemsida om järnvägen som gick mellan Trollhättan och Nossebro, och med bilder både från Nossebro och från Norra Björke station 1920. Järnvägen lades ner samma år som jag föddes, men banvalllen blev en väg som vi ofta cyklade på till Främmestd för att dansa eller till Åsaka. Efter Åsaka var det uppgrävt, så då fick man ta landsvägen vidare mot Trollhättan.

I övrigt rekommenderar jag att man inte bildgooglar Nossebro - med undantag av gamla bilder på järnvägen är det mest hästar, fotbollslag och vad som verkar vara det mest deprimerande centrumet i världen. Och så är det inte, det är till exempel så här fint:

Och vi ska meta och bada (troligen i bassäng och inte i ån) och gå på marknaden.

På torsdag kommer vi tillbaka med förhoppningsvis mer inspirerande bilder av Nossebro ;)

Syr medeltidskläder till barnen, börjar på en sommarklänning till mig, men inser att jag tänkt fel på livet, tur att jag har mer tyg, impregnerar om tälttaket med kapellimpregnering, sitter på balkongen med vänner och dricker iste.
Och jobbar lite, lite på ett föredrag.
Nästa vecka börjar Rickard jobba igen, då ska jag jobab mer på föredragen när han är hemma, men nu passar vi på att ha semester ihop, det blir ju bara den här veckan och den som vi är på Medeltidsveckan.

Det är sån där ljus, magisk sommarkväll ikväll; allt är ljusblått utom ett lätt rosalila dis vid horsionten. Jag tycker att det är något alldeles speciellt med sommarkvällar i Göteborg. Annorlunda än sommarkvällar på landet, som förstås är underbara på sitt sätt. Men det är något med de här ljusa kvällarna i stan som verkar lova en tusen möjligheter.
Säkert är det för att det var här jag började mitt vuxenliv, för att det har varit så många sommarnätter (och vinternätter förvisso) fulla av möjligheter just här i stan - gårdsfester, svartklubbar, solidaritetsfester, picknickar i Slottsskogen, punkspelningar på Färjenäs, gryningar som setts från så många parker och höjder här i stan. Just en sån här kväll minns jag och glädjer mig åt alla minnen.

Men så minns jag också att för bara fem-sex år sen brukade jag och maken ofta ta promenader såna här kvällar, ner på stan eller runt här i området, tittadnes på fina hus eller nedgångna industriområden. Och tänker på att vi aldrig gör sådant nu - för att jag är för trött och har för ont.

Då känns det inte lika roligt. Staden ligger därute och väntar. Men det är inte för mig.

Så var det åter dags för årets kortaste natt, när det bara skymmer en kort stund efter midnatt här i söder och där solen inte går ner längre norrut. För att fira detta bjöd jag över vännerna Flame och Edward på sommarsolståndsfika och serverade jordgubbspaj med vaniljsås, samt stora mängder te. Sen satt vi på balkongen och njöt av den ljumma kvällen och det vackra vädret och drack mera te och pratade.

Som vanligt (nästan) så har jag en bild på Stonehenge på sommarsolståndet den här dagen.

Här kan man se bilder från årets firande vid Stonehenge

Egentligen skulle jag vilja vara uppe hela natten, men det är ju vardag imorgon och maken ska som vanlgti upp vid kvart över fem för att gå och jobba.

I detta klipp från Sydnytt kan man vid 7.15 först se mig släpas på marken av två poliser och sedan stå och skrika slagord. Det är i juni 1990, under en vecka när den dåvarande regeringen tog flera beslut med dåliga följder för miljön.

Jag var i Stockholm och demonstrerade i miljöfrågor, deltog i aktioner mot bostadsbristen och gick på alternativfestival på Gärdet och spelningar på 44:an. Den sommaren 1990 kan ha varit en av mina bästa. Den inleddes med SEED-konferensen i Bergen i maj, vilket var mitt första möte med den internationella miljörörelsen, som skulle komma att betyda mycket för mig, och avslutades med en höstresa norr om Trondheim för att protestera mot en Nato-övning. Däremellan jobbade jag på Konsum och var bland annat med och fixade med den svenska delen av den allra första EYFA Biketour (numera Ecotopia Biketour).

Den här bilden är från 1992, men jag har samma jacka som i klippet ovan. Jag har också kort hår som är på utväxt och ser helt koko ut i vinden. Men å andra sidan har Kalle Larsson fortfarande långt hår ;)

Apellmötet gällde aktioner mot trafiken i Göteborg, men banderollen var lite äldre än så och hade använts redan vid rättegångar mot trädkramarna i Bohuslän.

Igår blev jag av vännen C ivägdragen till ett sån't där ställe som sminkar och fixar håret på en och sen har en fotograf som tar foton på en. Jag skyller på att jag var snurrig av tramadolen som jag hade tagit för att kunna sova på natten (jag reagerar jättemycket på dem), men det var faktiskt riktigt roligt. Och en del av bilderna blev väldigt bra.

När vi pratade igenom det hela efteråt, över ett par kannor te, så konstaterade vi att fotografen var väldigt låst i sitt mönster av poser som hon gillar, men som faktiskt inte nödvändigtvis blir klädsamma på folk över trettio (upplyft arm i förgrunden - hallå??). Nu är det ju knappast de som är bra fotografer som stannar på ett sådant jobb, men vi tycker att med lite känslighet för folks utseenden skulle man kunna göra det så mycket bättre.

Det som är bra, förutom att jag blev hemskt söt på en del av fotona är förstås upplösningen och ljuset och allt det där som jag inte kan fixa till hemma med billig kompaktkamera. Samt att man faktiskt får använda dem till vad man vill; vi kollade det noga. Så jag köpte några av dem, för att det är kul.

Vännen C blev sagolikt vacker på många av bilderna, även om jag tycker att hon för första gången såg ut som sin ålder och det vet jag ju inte om det är bra ;) Detta faktum (att hon var så vacker på dem alltså) plus att hon gör saker som ibland kräver bra foton på henne (hon ska ha en stickutställning i höst och hon jobbar på en bok just nu och sådant) gjorde att hon köpte betydligt fler. Mina foton tror jag inte funkar lika bra på en bokbaksida ;) I alla fall inte på en bok om historia. Här är ett av dem:

Jag skulle kunna fylla bloggen med bilder från Norra Björke, det är ju i alla fall den vackraste platsen på jorden om man frågar mig. Men det ska jag inte, istället blir det mest bilder på Maja, får och hästar. Och ett 40-talskakfat.

Berget som avgränsar min favorithage åt ena hållet och Maja som springer på vägen bredvid. Sist alkottar och bäcken nere i "dala"



Maja hälsar på lamm och hästar hos min halvsysters faster och farbror:



Och så kakfatet då - vilket tjusigt jugendinspirerat 40-tal:

---

Just nu spelas: Trudy Erwin: "A Zoot Suit (For my Sunday Gal)"

---

Denn sk klämdag har jag ägnat mig åt arbete - i form av att läsa min kollega och vän Ulrika Lagerlöf Nilssons avhandling Med lust och bävan. Vägen till biskopsstolen inom Svenska Kyrkan under 1900-talet. Man hade inte kunnat tro det bara av ämnet, men den var så intressant att jag inte kunde lägga ifrån mig den, trots att jag hade planerat tt även göra andra saker idag

Medan denna maratonläsning pågick lyssnade jag på the Andrew Sisters på Spotify.

 

Om en och en halv timme tar jag och Maja sen tåget till Trollhättan för att åka "hem" till Norra Björke. Jag hoppas på att kunna övertyga Anders/min halvsysters pappa/min fd styvfar om ett besök på Tygladan i Vänersborg imorgon, men om inte det blir av så är jag helt nöjd med att bara få vara i Norra Björke. Jag har med en annan avhandling från vår institution: In search of Dionysos. Reassessing a Dionysian context in Early Rome av Carina Håkansson samt min stickning, så även om det mot alla prognoser skulle regna har jag saker att göra. Förutom att umgås med Anders och hans dam, som är nöje nog i sig. Och så kan jag plöja igonom några månader av tidningen Land, titta på lamm och prata med andra trevliga nästan-släktingar.

för det är Majas födelsedag! Hurra!Hurra! Hurra! (Vi har sett Lotta på Bråkmakaregatan-filmen många gånger).

Eller i alla fall var det Majas födelsedag igår.

Jag läser i Annaas blogg om hur de sjöng nationalsången vi mösspåtagningen på hennes pojkes skola igår. Och vad han, som socialist, tyckte om det. Jag är också socialist, men när det just gäller sång är jag märkligt inkonsekvent och sjunger glatt med i nationalsången. Eller så är jag konsekvent. jag sjunger nämligen med i allt, oavsett vad (ja inte vit makt-sånger men de förekommer ju sällan som allsång i normala kretsar).

Som exempel kan nämnas att jag alltid sjunger med i psalmerna på skolavslutningar, trots att jag inte är det minsta kristen. I själva verket är det bara jag och mina tonårsdöttrars andra morsa (deras pappas fru alltså) som sjunger med i psalmerna. Men så är hon ju präst också. Så vi sitter där långt bak; jag, hon och pappan och våra röster hörs över hela Johannebergskyrkan.

Om mina barn varit lagda åt det hållet att de skämdes för sina föräldrar hade detta möjligen kunnat vara en traumatisk upplevelse i deras liv, men de verkar tycka att vi får skämmas för oss själva om det skulle behövas. Och jag sjunger ju i alla fall bra, även om det faktum att man anpassat tonläget i psalmerna efter den grupp som går minst i kyrkan och sjunger minst, dvs män utan sångvana, sliter en del på rösten. Detsamma gäller för övrigt även fotbollsssånger, att det sliter alltså, men där är onekligen män i majoritet.

Och idag ska det förstås sjungas Internationalen, i samma tonläge.

Missa inte mig i Alltinget i Karlavagnen ikväll! Klockan 21.40 - 24.00 i P4.

Allt utom några fästen till gardinstänger, dammsugaren och den grekiska fulwhiskyn som vi fick av Hasse är nu i den nya lägenheten. Vi fick utmärkt hjälp av vänner och bekanta (hit räknar vi Joel som jag sammanlagt talat med fyra gånger innan igår, men nu är han förstås en vän för livet) så flytten gick ändå förhållandevis smidigt. Det var rätt skönt att dela upp det på två dagar också, för dels fick vi bytt ut det mesta av flytthjälpen mellan dagarna, dels hade vi nog faktiskt för mycket grejer för att ta allt på en dag.

Just nu bor vi i ett hav av lådor, men det kommer nog att lösa sig under veckan. Och allt tyg och alla kläder är i alla fall uppackade ;)

---

Just nu spelas: Lasse Dahlqvist: "Very welcome home Mr Swanson". Det är en Lasse Dahlqvist-dag idag.

---

Ikväll är det dags för terminens första Alltinget i Karlavagnen. Sänder Alltinget gör vi större delen av året, men hälften av programmen går bara ut i Radio Göteborg, så det är bara om du bor i Göteborg med omnejd eller lyssnar via Sveriges Radios hemsida som man kan höra oss då. Men nu börjar alltså säsongens kvällssändningar - det är kul, men jag måste erkänna att det är lite slitigt att börja sända radio vid den tid när jag normalt sett går och lägger mig!

Men det var ett tag sen jag träffade gänget i studion så det ska bli kul ikväll och jag tror att vi får roliga frågor.

Två av mina tre flickor är sjuka. Den lilla är hemma från dagis med sin pappa medans den stora har släpat iväg sig till skolan i alla fall eftersom det är nationellt prov i engelska idag. Kroppen gör apont, när jag kom till jobbet hade jag fått ett förseningskrav från biblioteket på en bok som jag redan har lämnat in. Och det blir väldigt lite packat när inte jag är hemma och gör det.
Och vi flyttar till helgen!!

Därtill måste jag göra färdigt två artiklar innan april månads slut.

Missa inte Alltinget imorgon, ni som kan höra Radio P4 Göteborg - då får ni chansen att än en gång höra min ljuva(?) stämma svara på spännande frågor om historia.