Om stil -

Vanity sizing är vad amerikanarna kallar det fenomen att storlekarna blir större och större utan att man byter namn på dem; det som i deras system för fem år sedan var en 6a är nu en 2a etc. Tanken från klädproducenternas sida är förstås att man ska bli glatt överraskad när man upptäcker att man har en mindre storlek än man trodde och därmed bli positivt inställd till att handla i butiken.

Jag antar att det funkar, eftersom alla gör det, men det gör det mycket svårare för folk att köpa kläder, eftersom man kan ha helt olika storlek beroende på vilken affär man är i.

I Sverige är det inte lika illa, bland annat beroende på att vi har ett standardsystem för både herr- och damstorlekar, men jag har börjat märka en liten glidning även här. Det handlar då inte om den förändring som flera av kedjorna gjorde för några år sedan då gränserna för vad som var XS, S, M, L och XL gjordes om, utan om de gamla vanliga tvåsiffriga storlekarna.

Jag är till exempel, enligt både H&M och Ellos (de två lättast tillgängliga storlekstabellerna) och symönster en 46a över byst, en 44 i midjan och mellan en 44a och 46 över höfterna. Trots det kan jag ha både deras, Lindex och KappAhls byxor och toppar i 44, ibland i storlek 42. Nu är det i och för sig stretch i de flesta av dem, men jag drar inte på mig snortatja kläder (med undantag av mina jeans) så storlekarna borde ändå vara avpassade efter deras egna måttabeller. Dessutom kan jag ha blusar i storlek 42-44!

Men inte blir jag glad för det! Faktum är att jag istället tar det som en förolämpning mot min intelligens; att de tror att jag går på den lätte!
Nu ska ju storlekssystemen så småningom bytas ut, så att hänsyn tas även till längd på rygg, ben etc. Det ska bli intressant att se hur det faller ut: risken är att många storleksvarianter inte sys upp för kvinnor; såsom det är i dag då systemet med B, c, och D-vidd bara används i herrkläder (och barn, ibland). Det som ligger bakom det, synen att män ska kunna få tag i kläder som passar deras kroppar medan kvinnor ska se till att deras kroppar passar kläderna, det får vi dock gå in på en annan gång.

/Eva