Kläder som jag drömmer om
En sån klänning som den randiga kan jag däremot mycket väl komma att sy; den är ju faktiskt inte helt olik minrosa och vitrandiga i konstruktionen.
Kul med ärmarna på den vänstra. Det var ju mycket den typen av ärmar som min gamla favorit Ulla Hannerz jobbade mycket med i slutet av 70-talet. Blusarna som Siri har övertagit har liknande ärmar.
Fransarna på slipovern känner jag mig något tveksam till men det är coolt med rutstickningen.
Men vilket hårt mode det där var, så mycket det krävde för att sitta snyggt! Så lätt att bara se rultig ut.
Inte så konstigt att ärmarna fanns i slutet av 70-talet - det var ju en period som var oerhört inspirerad av först 30- och sen 40-talet.
Sen vet jag inte om man ser speciellt rultig ut i just detta, jag tycker att man lätt ser rultig ut i alla möjliga kläder; lågt sittande jeans och tajta toppar till exemepel. För att nämna något som rultiga personer gärna har. Sen tycker jag att det sena 50-talets fodralklänningar, gärna med tillhörande rak jacka, är något av det som är allra lättat att se rultig ut i
Jag gillar förstås att magen är mer dold än i dagens jeans, eftersom jag har en rätt framträdande sådan.
Vi har nog varit inne på det här ämnet förr. Klänningen på bilden lämnar kanske i praktiken mer plats för mage. Men signalen den ger är en långsmal siluett. Som min svärmor på bilder från denna tid!
När jag ser bilder från t ex broderns bröllop 1964 där de flesta kvinnor har fodralklänningar tycker jag däremot att utrymmet för skillnader i kroppar är större. Fodralklänningarna då var ju inte alls så tajta som efterföljarna på 2000-talet.
Men jag är förstås fast i min konventioner och fördomar.
Nu ska vi ju inte för en sekund tro att min svärmor var mitt ideal, det är bara som exempel!
Det är nog också mina minnen av att ha haft fodralkänning från 60-talet på mig när jag vägde minst femton kilo mindre än vad jag gör nu, men ändå såg rultig ut eftersom den hade för lite plats för byst och höfter och på något sätt fick mina ben att se korta och stabbiga ut. Alltså, de är ju korta, mycket korta till och med, och har breda vader, men de brukar inte se stabbiga ut.
Sen tror jag att det är en viktig skillnad att du har sett det tidiga sextiotalets klänningar på människor, medan 40-talsklänningar har du i alla fall mest sett på modebilder. Jag som inte upplevde det tiden bedömer båda ifrån foton, både på modebilder och foton på vanligt folk och för mig ser det sena 50-talets och 60-talets fodralklänningar, ut att vara gjorda för långa smala människor med Audrey Hepburns figur (undantaget rä sådant som är specialsytt för kurvigare skådisar, men det var ju inte något som påverkade konfektionen), medan kortare och tjockare damer ofta ser rultiga ut.
Hade vi upplevt människor i 40-talets klänningar hade vi förmodligen haft en annan uppfattning om dem.
