Idealbilder och verklighet
I vilket fall skulle jag inte drömma om att ha på mig något sådant, med sin raka form och nedhasade midja. Men det beror förstås på att bilden visar idealet vid tiden: utan byst och utan midja. Ser man istället på denna, i och för sig lite tidigare bild, som är ett foto där en kvinna har på sig samma typ av klänning, men där knytbanden/slejfarna sitter midjan så blir det genast riktigt klädsamt. Människokroppar ändrar sig inte lika mycket över tid i verkligheten som på teckningar av idealfigurer så det är lättare att relatera till fotot där vi på ett mer korrekt sätt kan föreställa oss hur det skulle se ut på oss själva.
Mkt intressant blogginlägg. Det är märkligt, själv tycker jag att den första siluetten är minst lika attraktiv som den andra. Jag har alltid tyckt om det raka, platta och androgyna, vilket naturligtvis gör att 20-talsidealet passar min smak utmärkt. Däremot passar det inte min kropp särskilt väl, jag är definitivt mer lik den andra bilden. Men jag letar ständigt efter den där klänningen i flapperstil som får mig att se rak och platt ut utan att också göra mig bred och fyrkantig. Inte lätt.
Har det inte med dammsugarmärket Hoover att göra? Om jag har förstått det rätt, så sa man "to hoover" om att dammsuga. Märket blev en beteckning för apparaten, liksom vår "assistent", som från början var namnet på Elektrolux hushållamaskin.
Jag vill se plagget som en dammsugarklänning, dvs städrock. Men jag kan ha fått för mig fel, det vore inte första gången i så fall.