Platskontinuitet

Platskontinuitet talar man om bland annat inom arkeologin, när man ser att en plats varit bebodd under långa tider.
Men nu tänker jag på min egen platskontinuitet. Jag låg i sängen och kvällssolen lyste in och jag lyssnade på Bob Dylan och minns en annan sommar med mycket Dylan; jag tror att det var 90 eller 91. Jag minns mina 70-tals blusar från UFF och mina långa kjolar och hur jag cyklade nerför Eklandagatan med nederkanten på kjolen hopknuten runt midjan för att kjolen inte skulle fastna i hjulet. Jag minns mitt studentrum, där jag bodde mellan hösten 89 och våren 92 och jag minns hur jag satt i fönstret och lyssnade på musik från 60- och 70-talen och tittade på det blommande päronträdet nedanför.

Och tänk, om jag tittar ut från mitt sovrumsfönster kan jag se det där päronträdet, fast från andra hållet.
Jag har bort i Majorna några år också och har mina "ställen" där med, men Johanneberg är hemma - varje gathörn har ett minne och varje träd och gräsplätt har en historia.


Just nu spelas: Joni Mitchell: "A case of you" från Blue



Kommentarer
Postat av: ingela

Det är lustigt hur musik kan ge så starka minnen.

Räcker att jag lyssnar på vissa låtar så minns jag både lukt och sinnesstämning o.s.v.

2008-05-26 @ 01:02:47
URL: http://ingelasmobil.blogg.se/
Postat av: Annaa M

Lustigt, Johanneberg har ju aldrig varit hemma för mig, men det var väldigt mycket barndomens "hälsa på". Därför är det också mycket igenkänning att komma till den delen av stan nu. Medan det gamla hemma, Masthugget, ibland är lite förvirrande. Och Majorna och Kungsladugård alltid har legat lika långt borta!

2008-05-26 @ 08:28:58
URL: http://annaamattsson.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0