Oförstående genom hela livet
Det började med den här posten i en blogg jag läser av och till: High Fashion Girl. Bloggförfattaren tar där upp en subkulturell stil baserad på en litterär genre: Steampunk. Hon gillar den inte, men det är inte det som är problematiskt för mig utan hennes totala oförstående för att a) någon skulle eftersträva ett annat ideal än det rådande modet och, framför allt b) att någon skulle vilja lägga tid på att sy de här kläderna, dekorera om sina datorer, göra olika prylar i den stilen etc. Hon nämner också att göra historiskt dräkt som ett totalt slöseri med tid. Och det är klart att det är om man ser till den rena nyttan man har av de saker man skapat, men nu är ju inte syftet med en hobby att den ska vara produktiv utan att den ska på något sätt vara lustfylld för en. Jag tycker själv inte att t ex flugfiske eller folkrace är ett dugg intressant, men det betyder inte att jag sätter mig till doms över hur andra människor vill spendera sin fritid och kreativa energi. Att läsa den mängd modemagasin som High Fashion Girl gör är faktiskt inte heller produktivt och kan defintivit definieras som en hobby.
Det andra exemplet kom igår morse när jag tog tåget över til Köpenhamn. Bredvid mig satt mor och dotter 45+ respektive runt 20. De skulle till Köpenhamn och shoppa. I Tårnby gick en kille trettioårsåldern med en mycket modest mohawkfrisyr av. Typ som den Beckham hade, inte rakat eller speciellt högt. Då sätter mamman igång med en lång tirad om hur hon "absolut inte kan förstå ur någon som var så gammal kunde ha en sån där tomahawk-frisyr". Tomahawkfrisyr allså. Jag övervägde att rätta henne, men eftersom det anses lite ofint att låtsas om att man hört något av folks rätt högljudda konversation avstod jag. Dessutom är väl ändå inte trettio gammalt?
Men det fick mig att fundera, mammans okunskap om vad frisyren hette, trots att hon bör har varit ung ungefär samtidigt om de dök upp i kombination med den rätt unga High Fashion Girls oförsteånde för intressen hon inte sjäv hade är tecken på något som jag borde kommit på för länge sen:
Det är inte så att folk som i sin ungdom haft ett öppet sinnelag vad det gäller kläder, utseende och rent allmänt gällande folks rätt att vara olika, blir stela och inskränkta när de når 40. I alla fall är det inte det vanligaste; utan de här människorna har varit det hela tiden, troligen redan som barn,.
Det här är ju ingen direkt nyhet, både jag och Annaa har ju berört det tidigare, men ibland blir det så uppenbart att man känner för att skriva om det ändå.
Denna oförståelse för att andra människor kan ha en annan smak än en själv visar på en sådan otrolig inskränkthet och irriterar mig något otroligt! Jag har själv fått så mycket skit genom åren för hur jag har klätt mig, och skiten har främst kommit från personer med allt annat än personlig stil, dvs de som bara har på sig det som är trendigt för tillfället, de som bär "uniformen". Det är konstigt att dessa personer kan bli så störda av/provocerade över att man kan klä sig annorlunda än vad de gör...
Det finns en stil jag inte gillar och inte har någon förståelse för men samtidigt tycker jag att alla ska få klä sig hur de vill. Det är väll bara att respektera att alla vill se olika ut. Det skulle ju vara jättetråkigt om alla såg ut som jag gör eller om alla skulle se ut som BlondinBella. Att människor klär sig olika ger ju samtalsämnen.
Tror du inte att High Fashion Girl egentligen känner en skamlig dragning till Steampunk som hon försöker bearbeta med det där inlägget!
Jo, visst har du rätt. Förfärligt rätt.
Jag kan tycka stilar är förfärliga. Framförallt de där förstelnade. Jag får krupp av de där effektiva kvinnorna i 45-årsåldern i sina klapprande pumps, raka svarta byxor, små välstrukna dyra skjortblusar, svarta kavajer, ännu dyrare handväskor, tio eldröda naglar med matchande läppstift, fluffiga slingfrisyrer och stora självgoda "jag är exakt rätt"-leende på läpparna! Har svårt att riktigt respektera dem och deras stil. Totalkonceptet. Men jag skulle ju inte säga det rakt ut till dem i deras bloggar eller på tåget. Jo, om de blev riktigt jävla självgoda så jag kände att antingen spricker hon eller jag. Och det blir de ju så lätt...
Respekt för andras val är så otroligt viktigt tycker jag! Man behöver inte gilla allt såklart, men som du säger är det konstigt att man kan vara så oförstående inför att andra har en annan smak och andra intressen än en själv.
Hej och tack för denna blogg.Gillar inte alla stilar men blir så himla glad av att folk vågar och klär sig som dom vill.Vågar mer och med åren att ta ut svängarna.Vi behöver förgylla denna värld med färg och form. Kram Anne
haha! det är är ett tydligt exemple på att det ibland är jobbigt att resa alena! om ni varit fler hade du ju nån att legitimt prata med imbicilla mamman om. om du varit modig hade du kunnat plocka upp mobilen och låtsats. jag är sällan såpass modig. önskar att jag var det dock.
