Ärftlig "belastning"
Kan det vara ärftligt?
Hm, vi ska kanske ta och titta över tyllutbudet här en gång till tills nästa gång jag kommer ner? Hur var det nu den där helgen för resten? Runt 14 juni?
Jo, jag är hemma och tyllkjolar är uppenbarligen välfigt intressant här i hemmet nu.
Kan vara, och jag älskar också den stilen (eller sweet lolita är mer min grej) men det är inte ärftligt i mitt fall utan det kommer nog från uppväxten och alla animeserier jag såg. Candy Candy är fortfarande inspirerande. I en VeckoRevyn-tidning stod det om just en sådan japansk stil som skulle vara inspirerad av marie antoinette. Hittade dock inget om det på nätet.
Jag vet inte, jag är nog väldigt tråkig och konservativ eller något för jag tycker det är gräsligt med tjejer som klär ut sig till bäbisar.
Nä, du är inte tråkig och konservativ, jag har sett vad du har på dig :)
Egentligen är ju inte allt småflicksaktigt, många av dragen fanns ju i vuxenkläder på 1800-talet. Det är det jag gillar mest, det romantiska historiska, fast ändå med en twist.
Jag vet inte hur lolitaflickorna klär sig i Gbg men i Sthlm är det väldigt mycke nappar, nallar och bäbis och det känns väldigt mycket som ett pedofilmode, mer än rakade kön. Jag är medveten om att tjejerna gör det för att provosera och få uppmärksamhet (precis som jag gjorde i nätstrumpor och korta kjolar i början av 90-talet) men då försökt man ju i alla fall verka äldre än man var, inte yngre.
Många av lolitaplaggen är helt ok var för sig men allt på samma gång får det att vända sig i min mage. Det är lite läbbigt när man smyger runt på forum där män diskuterar pedofili och habafili och se vad de har att säga om saken.
Det där sista var jag. Vet inte varför mitt namn inte kom med. Hebafili heter det för övrigt, inte habafili.
Fast jag vet inte varför det skulle vara bättre att se äldre ut än yngre. Gothic Lolita och Sweet Lolita är ju som stilar väldigt asexuella och att unga tjejer väljer att se ut som barn istället för som tjugoåringar ser jag inte som en form av pedofili. Att det sen finns karlar (och kvinnor) som tänder på barn är en obehaglig sannign, men de tänder nog lika gärna på fjortisar i pumps, minikjol och nätstrumpor som på fjortisar i spetsklänning och kängor.
Jag tycker det intressanta med många japanska stilar (obs, inte med den konstiga sexuella fetishen många japanska, och andra, män har för skoluniformer) är hur kreativa och traditionellt sett asexuella de är, modeannonser för de stor amodehusens a-linjeklänningar är betydligt mer sexualiserande av en slags barn-kvinna än vad japanskt tonårsmode är. Och jag utgår här som sagt ifrån bärarna.
