Om stil -

Först av allt; Gott Nytt år till alla!

Sedan; inser att jag varit småirriterad de senaste dagarna över kritik av och kring vår blogg. Det är en sak med småtjejer som tycker att vi är töntiga tanter som borde försvinna in i diskretionens ridåer. Det är en annan sak med annan kritik. Som går ut på att vi är självutnämnda förståsigpåare som borde ägna oss åt annat.

Först; jag har aldrig haft mycket till övers för Jantelagen.

"Du ska inte tro att du är något!" Jo, precis tvärtom. Jag är övertygad om att jag är något. Jag vänder mig mot uppfattnigen att de unga tjejer som utnämns till modeorakel pga rätt kontakter i mediavärlden är något, medan medelålders kvinnor som använder sina gedigna kunskaper  i ämnet på en blogg inte är något.

Vi är något.

Evis och jag har, i olika generationer och på olika sätt, djupa rötter i den västsvenska textilindustrin. Det har naturligtvis präglat oss  och givit oss kunskaper för livet. Jag är uppvuxen kring symaskiner och provdockor.  Kring tankar om hur kläder ska sitta och vad som är god stil. Jag började sy  mina egna kläder när jag var 12, under vaksam uppsyn av fadern skräddaren och följt av några år av lärande om provning och underarbeten. Jag började ta egna beställningar vid 17. Jag genomgick senare formella kurser i textil utövning men bestämde mig för en annan yrkesbana. Har dock sytt teaterkläder och ägnade mig under en period bl a åt brudklänningsbeställningar. Utöver det privata. Att sy till en brud, det lovar jag är det närmaste man kan komma att avväga känsla för stil, mode och hänsyn till privata önskningar. Dessutom är ens skapelse i ett fokus långt utöver catwalken. Allas ögon är riktade mot ett enda plagg.

Evis har disputerat i dräkthistoria. Hon har skaffat sig en gedigen kunskap om kläder och mode på rent akademisk nivå. Dessutom är jag djupt imponerad av den kunskap i klädskapande, inklusive anatomi, som hon skaffat sig vid sidan av ,så vitt jag förstår helt på egen hand. Jag var djupt tveksam till hennes första korsstygn, men böjer mig idag i vördnad inför den gedigna kompetensen.

Att inte erkännas lov att använda den kunskap vi har till att ha åsikter om vad vi själva passar i och om hur andra klär sig tycks för mig enbart löjligt. Det är jantelagen i sin simplaste skepnad. Jag har skrivit om konst, om teater, film och för all del politik. Någon liten fras om miljö också. Men när jag skriver om kläder ska jag ifrågasättas för bristande kompetens. Det är obegripligt.

Sen kan man ju tycka att vår smak är åt helvete. Men det är en annan sak. För övrigt är jag nog hårdast smakdomare över mig själv.

I nyårsnatten bär jag insydda riktigt jävla smala jeans från Ellos, rött linne från Top Shop och årets mest lyckade tunika från H&M, kakigrön med mycket rynk kring en stor ringning. Katterna sover efter all smällarstress.

Annaa/