Alla gjorde inte så

För några år sedan åt jag lunch med några bekanta. Diskussionen kom in på kläder och en kvinna i min ålder berättade om en farmor eller mormors fantastiska kläder. Det var intressant och jag lyssnade intresserat; det handlade ju om kläder. Tills hon säger följande: "Hon hade till och med färgat in skor som matchade alla klänningarna. Ja, för på 30-talet gjorde ju alla som var intresserade av kläder så." Och jag tystnade och vände bort blicken.
Alla som var intresserade av kläder gjorde så? Här satt jag med högutbildade människor och vederbörande hade inte ens koll på hur samhället såg ut under 30-talet; hade förmodligen aldrig hört talas om klasskillnader.
1930-talet, det var ju för helsike under depressionen! AK-arbetare tjänade så att de knappt klarade sig och i Ådalen mördade staten fem arbetare som demonstrerade till stöd för andra arbetare som strejkade för att slippa få sänkta löner. 1930-talet, det var då min mormor, barn till en lantarbetare med tio barn, på sitt första arbete fick slita så hårt att hon blev sjuk och hennes pappa fick komma och hämta henne. Arbetsgivaren hade förstås inget ansvar.
I min hall hänger en plansch med texten: "Ådalen 1931 - glöm dem aldrig!" Nej, vi ska inte glömma, och vi ska heller inte glömma alla män, kvinnor och barn som byggde upp de svenska företagens rikedomar; för dålig lön och under usla arbetsvillkor.
Men den här kvinnan, hon har inte glömt - hon har aldrig vetat, trots hennes akademiska examen. Och då känns mitt arbete som historiker plötsligt väldigt, väldigt viktigt - mina studenter kommer aldrig att vara så okunniga om makt- och levnadsförhållanden. Inte ens de som jag undervisar i modets historia och inte allmän historia.


Ett inlägg som delvis kommer sig av att jag håller på och förbereder en föreläsning om modet 1900-1930.

Just nu spelas: Wannadies: "Heaven" från The Wannadies



Kommentarer
Postat av: only guys aloud

ja visst var det bättre för :P

2008-01-17 @ 13:26:29
URL: http://onlyguysaloud.blogg.se
Postat av: Maritha

Det där var precis vad jag tänkte på när jag läste de första raderna du skrev. Min farmor har berättat hur hon, hennes föräldrar och syskon i slutet av 30-talet sov i köket och ett bakomliggande rum på bottenvåningen så att de kunde hyra ut sängplatser på övervåningen för att på så sätt få in lite extra pengar. En bild långt från medelklassens klasslösa folkemsideal. Min farmors styvmamma var väldigt modeintresserad och hade en hyfsad möjlighet att följa modet eftersom min gammelmorfar var skräddare, men några färgade skor var det nog aldrig tal om.

2008-01-17 @ 13:39:00
Postat av: B-M

Ibland läser man om folk som hittat märkeskläder på sin farmors / mormors vind....detta händer ganska få av oss skulle jag tro, de flesta av oss kommer väl nog från enklare förhållanden där knappast någon färgade in skorna.

2008-01-17 @ 14:46:37
Postat av: Annaa M

Har en anekdot från min mammas barndom på Linnerby i Uddevalla, hon sitter i fönstret och hennes lilla kompis står utanför; "Anna-Lisa, Anna-Lisa kommer du ut!" - "Nä, det regnar och jag har inga skor!" Inte gillade min mormor att få det utbasonerat över hela gården att ungen inte hade skor på fötterna, men så var det just då.

2008-01-17 @ 16:45:15
URL: http://www.annaamattsson.blogg.se
Postat av: DONNASANDRA

Ja, det är synd att alla inte vet om vilka förhållanden som de flesta människor levde under. Jag tänker rätt ofta på att det jag läst mycket om, adelsideal och mode under 1700-talet, gällde just överklassen och adeln. Vanliga människors klädslar var inte lika extravaganta och de hade en svår levnadssituation. Det är väldigt viktigt att inte glömma det. Älskar förövrigt dina inlägg som har en historisk prägel, är själv inte alls duktig på nutidshistoria så ett sådant här inlägg är bra och undervisande!

2008-01-17 @ 17:54:08
URL: http://donnasandra.blogg.se
Postat av: Evis

Tack Donnasandra!

2008-01-17 @ 18:07:05
URL: http://omstil.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0