Vart tog midjan vägen?
Det är en fråga som jag ställt mig allt oftare de senaste åren, i och med att jag själv blivit mer medveten om hur min kropp ser ut och vilka krav just dens egenheter ställer på kläder har jag förstås också blivit mer medveten om hur andra ser ut. Och jag undrar verkligen: vart tog midjorna vägen?
Inte så att jag inte är medveten om att modet de senaste åren förordat a-linje och avskärning under bysten (som förresten hamnar mitt på bysten på de av oss som har större byst, inte alls klädsamt). Men folk har inte alltid högt avskurna klänningar, så jag har kunnat studera fenomenet ändå.
Det är inte heller så att detta handlar om att folk har blivit tjockare, det är förvisso så att det finns fler tjocka tonårstjejer idag än på 80-talet än när jag var tonåring, men det här syns både på normalviktiga och överviktiga tjejer: att det smalaste måttet på deras kroppar är det som ligger under bysten.
Nu är föreställningen om att kvinnans kropp ska vara naturligt formad som ett timglas inget annat än just en kulturell föreställning; en del ser ut så; en del är päronformade, en del äppelformade och en del är rätt raka. Men dömer man av hur folk ser ut stan finns det bara päron och raka figurer kvar (dömer man av kläder som säljs finns bara raka figurer). Och då kan jag inte låta bli att undra vart midjan tagit vägen. Och komma med hypoteser:
Ett svar är att det hänger ihop med de lågt skurna jeansen. För att de överhuvudtaget ska sitta uppe när de sitter på det bredaste stället på kroppen måste de sitta rätt tajt. De knuffar då upp en del av fettet runt magen så att det istället hamnar i midjan och gör den bredare. Att det funkar så kan jag se på mig själv när jag tar på mig mina jeans. På yngre tjejer ger detta ofta upphov till det som med ett engelskt utryck kallas "muffin top" och som många med mig bara refererar till som "tonårsmage". Själv skulle jag hellre dö (okej, nu överdriver jag) än att ha den sortens överjäs, så jag ser till att ha lite större jeans. Med resultatet att jag får hålla i dem när jag springer efter spårvagnar; jag är nämligen bredast just vid höfterna och inte, som många kvinnor, över låren. Det finns alltså inget som stoppar neråt.
Men detta är troligen inte hela svaret; mycket tyder på att en reell förändring skett. En källa till vad som är "normalt", dvs omfattar någon slags snitt av befolkningen, är att studera standardstorlekar, som de syns i symönster och klädtillverkares angivna mått. Dessa har faktiskt inte ändrats i någon högre grad från åtminstone 1930-talet till idag; med ett viktigt undantag: midjemåttet.
Studerar man syböcker och mönster kan vi se följande mått:
Det är alltså byst-midja-höft.
Tyvärr hade jag inte tillgång till uppgifter om alla storlekar hemma, men en tydlig trend kan ses: från 1965 till idag har dels alla storlekar blivit en storlek större så att säga och dessutom har midjan ökat mer än övriga mått. Det är det som gör att till exempel jag, som verkligen inte har en markerad midja ändå har en storlek mindre i midjan än i övrigt; jag har helt enkelt en 50-60-talsfigur.
Men det verkar alltså ha skett en reell förändring mot bredare midja, det är inte bara som jag inbillar mig. Nu är frågan vad det beror på; för det är ju inte bara så att vi blir fetare, utan något som skett oavsett storlek. En studie på kvinnor i åldrarna 38-50 år som gjorts vid Göteborgs Universitet, och som pågått sedan 1968, visar på samma sak: nämligen att oavsett det faktum att dagens kvinnor motionerar mer, har lägre blodfetter och blodtryck och inte väger mer än de gjorde 1968 så är de större om midjan. Man har inget säkert svar på varför det är så, men man tror att en orsak kan vara den ökade stressen i samhället, då den kan leda till ämnesomsättningsförändringar som ger just bukfetma. (Källa: GU-spegeln nr 2 2007)
Det är alltså egentligen helt rätt av klädindustrin att endast göra kläder för rakare figurer, då det passar fler. Men det får till följd att kvinnor med väl definierad midja över huvudtaget inte kan hitta kläder. Jag kan inte för mitt liv hitta vare sig ett par högt skurna byxor eller en snäv kjol som passar både i höfterna och i midjan och jag lider verkligen med alla päronformade kvinnor som ofta har en ändå större skillnad och dessutom måste ta hänsyn till kraftiga lår.
/Eva
Du menar alltså att det uppknuffade fettet blir kvar där uppe och förändrar kroppsformen? Scary! Men det låter ju fullt rimligt. Hårda korsetter deformerar ju kroppen så varför skulle inte svintajta jeans göra det. Har faktiskt aldrig sett någon säga det förut.
Men kan det inte ha något med kosten att göra också? Har nu hört ett par personer säga att de minskat sitt midjemått avsevärt genom GI-metoden utan att gå ned i vikt.
Kan man också tänka sig att modernare måttabeller mer tagit hänsyn till hur ett genomsnitt av kvinnor ser ut och anpassat mönstren efter det i stället för till en mer idealiserad bild? Till olycka för dem som inte följer standarden i båda fallen förtås. Vad jag minns från min syskola 1969 var det även då väldigt få som kunde följa provdockan rakt av.
Jag funderar på det där med idealmått. De första måtten är från den där syboken från 1933 och där var det ju inte direkt några idealfigurer som avbildades, de angav dessutom att det var de svenska standardstorlekarna. Intressant är förresten att de inte ens hade med storlek 36 och 38. Siffrorna från 1952 kommer från den andra syboken och där angav de just dessa midjemått, men påpekade att de flesta hade smalare midjor och angav tre-fyra centimeter mindre mått inom parentes.
Om man springer, går snabba promenader eller går på friskis och svettis, så minskar andelen fett på lår och stjärt rätt mycket. Kan det vara så att genom motion har alla andra mått minskat, men inte midjan lika mycket relativt sett. Vilket får det att se ut som om den ökat? Dvs oavsett storlek är kvinnor rakare nu om de bränner mer fett än man gjorde på 1950-talet.
Har undrat mycket över precis samma sak! Om man pratar med sina föräldrar så inser man att kosthållningen var väldigt annorlunda fram t o m 50-talet. Det var visst ganska vanligt att vara sådär riktigt smal som på bilderna många av våra mammor innan de gifte sig. -Sedan gummade man visserligen till sig fort...
Men din huvudfråga: Har också undrat över var alla dessa bukar på kvinnor kommer från. Det är något som har hänt hastigt de sista 2-3 åren. Inte minst på tonåringar och 20-nånting tjejer. Kan det bara vara för mycket fett och/eller kolhydrater? Är det någon hemlig tillsats i maten? Vi kanske äter för mycket färdigmat på det hela?
Det värsta: Har själv alltid haft den klassiska timglasformade figuren med (från o till) några extra kilon på rumpa, höft o byst. Har med lite ansträngning kunnat hitta välsittande festkläder som har accentuerat det smärta livet. Igår skulle jag klämma mig i en ganska förlåtande "lilla svarta" för att gå på stor fin fest. Kom i klänningen men HJÄLP, det hade dykt upp en ny extra mage mellan magen o bysten. Farsoten har alltså drabbat mig också... Dolde den nya magen med en snygg sjal men är lite deppig idag.
Snappar inte riktigt Lottas resonemang. Bygger det inte på att man först sätter i sig rätt mycket fet om man ska förbränna det som du beskriver? Låter rätt rimligt. Promenera är min enda motion och kondisen är rätt god.
Alltså: Knöt inte sjalen om f.d. midjan! Det lät nästan så. Den låg över axlarna. Det finns rätt mycket fina storsjalar i affärena nu förresten. Fast man vill ju inte ha dem till att gömma sig under...
Jag tänkte mig att med ökad motion så blir alla mer sportiga i formen. Rakare, alltså. Och därmed mindre skillnad midja-höfter. Kanske mer magmuskler också... idealen vad gäller muskler har väl också förändrats? Jag bor i Kalifornien, och när jag flyger hem till Sverige med mellanlandning någonstans i Europa så slår det mig alltid att mellan- eller östeuropeiska kvinnor har kroppar som ser ut som man gjorde på 1960-talet. Om de är smala är de avsevärt mindre vältränade än i norra Kalifornien eller Sverige. Så när jag läste resonemanget här om midjor så slog det mig att iakttagelserna kanske hängde ihop. Men det kanske de inte alls gör.
Kan korsettmodet spela in? Att kläder förr var avpassade för höfthållare, och magdito? Som ju garanterat ger smalare midja?
Gördlar spelar nog inte så stor roll för just dessa mått, för de är tänkta att tas på kroppen. Men det är klart att lite kraftigare damer hade elegantare figurer på den tiden de bara gördel eller torsolette.
Evis; hm, måtten är tänkta som kroppsmått, men när jag lärde mig sy var det självklart att alla mått togs med alla tänkbara gördlar, korseletter, långa behåar eller vad det nu kunde vara, på. Ingen mening att ta mått på kroppen, då blev ju plaggen helt fel! Min mamma, idag 90, tillhör ju en generation som har varit helt inpackad i dylika plagg sedan första grossesgördeln åkte på! Jag hängde mycket hos hennes hemsömmerska som liten. Om nu nu dagens tajta jeans trycker upp magfläsket så tryckte väl alla de där plaggen in midjan?? Kanske.
Vi får nog anledning att återkomma till saken i sommar när alla dessa "muffin tops" ska exponeras... Har fått lite distans nu till min egocentrerade "Hjälp jag ser ut som Marie Picasso"-upplevelse. FYI Lotta: En tävlande i Idol på TV.
Tror benhårt på konspirationsteorin om nya hemliga tillsatser i maten. Kanske har McDonalds sålt vidare formeln för det där som gör att man liksom äter burgarna i ett glufs med efterföljande tomhetskänsla.
Jo Annaa Spirellorna skapade nog en viss midja hos tanterna förr. Men nog är det väldigt konstigt att kurvighet nästan har försvunnit som kroppsform.
Mycket intressant tabell! Men det här med höftmåttet gör mig alltid så förvirrad! VAR skjutton ska man egentligen ta det? Var sitter egentligen "stussen"? Jag har egentligen inte så mycket till höfter, om man nu menar övre/mitten-delen av själva höftbenen, men jag har ju mammutlår och en rumpa som får J-Lo:s att ligga i lä. Det gör ju att den bredaste omkretsen på mig sitter rätt långt ned. Var ska man mäta egentligen?
Och det här med bukfetman (alltså den som sitter under midjan) är ju rätt deprimerande, min dök upp först förra året, jag har så länge varit nöjd över att jag varit relativt smal över midjan och inte haft mycket till put under, men nu har den anlänt! Gissar att det är ett säkert åldertecken. Ge mig en gördel! ;)
