Om stil -

Hos mig då. Eller kanske hos klänningen.
Igår när jag gick en liten shoppingrunda (blir mycket sånt nu när jag arbetsprövar nere i centrum) fick jag syn på denna söta skapelse i Indiskas skyltfönster och svängde in i butiken för att prova. Den såg lovande ut: den fanns i lila, mörkgrönt (en kallare grön än det blev på mitt foto) och svart, dvs två färger jag både gillar och klär i. Och jag älskade den plisserade volangen. Låg midja är sällan någon höjdare när man är kurvig, men jag beslöt ändå ge den en chans.
Den tjugotalsinspirerade låga midjan funkade bättre än förväntat, troligen för att viskostrikå har ett tung, mjukt fall: jag såg faktiskt inte alls ut som en tunna. Volangen var precis så söt som man kunde vänta sig.

Men så var det ju det där med bröst. Jag har ju såna, och denna klänning var så uppenbart inte gjord för att man skulle ha bröst. De fick visserligen plats, men det var bara för att ärmhålen var så stora och när stora ärmhål töjs ut så att man ser bh-n i dem så är det faktiskt inte alls snyggt. Den gick alltså bort direkt. Visst, man hade kanske kunnat höja upp den i axelbanden för att få mindre ärmhål, men man vill ju inte börja med att sy om ett trikåplagg för 200 kronor, för att överhuvudtaget kunna bära det. Dessutom hade den blivit alldeles för kort då.
Men det hade varit så enkelt att göra rätt från början: med mindre ärmhål och ett bystveck. Det är förvånande att designers och mönsterkonstruktörer inte är medvetna om att de allra flesta kvinnor är inte lika stora på fram- och baksidan. I synnerhet inte kvinnor som drar storlek Large!!

/Eva