Ännu mer om färger
Det handlade om den där dagen när man plötsligt börjar treva efter något klatschigt för att piffa upp. Att över huvud taget använda det ordvalet är en tantvarning i sig. Se upp.
Min något yngre kompis kastade sig på golvet i butiken i skrattkonvulsioner när jag trevade efter en röd jacka när jag var strax under 40. Jag hade ju aldrig haft rött förut. Rött var inte den höstens modefärg! Jag gav igen när hon skaffade sig ett par vida röda byxor för ett par år sedan. HON som aldrig hade haft rött förut. "Du tycker nog att det är tantvarning." Jäpp.
Ännu starkare tantvarning är att visa upp sina second handfynd bestående av plagg i en mycket speciell färg från förrförra årets mode gärna från någon av de största kedjorna. Med prislapparna kvar som ett bevis för fyndnivån. Sorry. Visst kan man göra second handfynd med prislappar kvar. Men sällan just dessa. De visar bara att ingen ville ha dem förrän på slutrean och sen aldrig tog dem på sig för att de var så hopplöst döda. De kan också vara skänkta direkt från butiken. Att du köpt dem visar dessvärre bara att du inte hänger med. Vilket är en tantvarning i sig.
En illrosa keps är sällan klädsam på någon. Men kan förstås ingå i en udda stil. Men när man 49 år gammal trycker ned den på huvudet för att se yngre ut blir det bara patetiskt. Yes jag har sett fenomenet. Det fick förstås motsatt effekt, kvinnan i fråga såg plötsligt fem år äldre ut än sin egen ålder och tio år äldre än hon själv hoppats på. Särskilt med matchande nagellack och läppstift. Det var här någon kände sig särskilt trampad på förra gången jag skrev om det här. Hävdade sin rätt att bära rosa efter 50. Jäpp, men det skadar inte att kasta en blick i spegeln en extra gång och kolla om det verkligen fortfarande är lika lyckat. Man kanske skulle nöja sig med ett linne som sticker fram under något annat i stället för en långärmad jumper med glitter i ringningen, åtminstone till vardags.
Det är helt ok att vilja var tant. Men om man inte vill gäller det att se upp. Så att inte de medel man använder sig av plötsligt börjar vända sig mot en.
Annaa/
haha :D lite rolig text, men det stämmer ju
Stämmer nog dessvärre:). Så det är bara att hålla sig till de mörka färgerna, svart, grått, brunt etc med ev liiten färgklick och så vitt:)?
Min farmor ääälskar lila i alla dess former, hon målade till och med sitt hus ljuslila för ett par år sedan till pappas stora förfäran. För säkerhets skull har hon mörklila och SVARTA blanka gardinen i sovrummet. Hon gillar kläder som glittrar också :)
Hennes smak är hysterisk tantpoppigt men det har sin charm på en 70årig dam som vägrar att anpassa sig till hur 70åriga damer ska se ut.
Jag vill bli som hon när jag blir stor.
Noemi; jag tycker inte du ska vara rädd för färger! Det är bättre du börjar nu i så fall än att plötsligt falla för driften att piffa till dig för att se yngre ut om så där 10-15 år.
Maritha; de där kvinnorna som är säkra i sin stil och bär upp sina färger med bravur finns ju! Jag hade en god vän som dog i våras 85 år gammal och som aldrig släppte sitt lila, har en moster som är ett under av enkel elegans vid 90 och gärna använder starka färger - men som å andra sidan aldrig skulle tryckt ned en chockrosa huvudbonad på lockarna, hon nöjer sig med en starkt kornblå!
Och din farmor blev väl inte sån när hon blev stor? Det är väl en stil hon bevarat genom livet?
Annaa: Bra fråga, hon blir mer och mer exentrisk för varje år som går i alla fall. Jag kan inte minnas att det va så mycke lilla i min omgivning när jag var liten även om jag vet att hon redan då gillade färgen.
Maritha; kanske har tiden blivit mer och mer med henne så att säga, det har blivit mer tillåtet för kvinnor att vara excentriska. Vilket vi bara ska jubla åt!
Jag tror att tricket är att bära färg för att man gillar det och inte för att "det piggar upp"; mest en fråga om attityd också. Just enstaka färklickar i en i övrigt svart eller beige klädsel tycker i alla fall jag ser tantigare ut än om man har större plagg i färg.
Jag är i alla fall rätt säker på att jag inte kommer att börja bära bara svart efter 40, 50 eller 60 heller.
Av en helt annan anledning så var jag en gång i en hotellbar som visade sig vara ett ragghak för personer över 50. Och jag har inte sett så mycket turkost sedan 80-talet.
Elisa; låter hemskt!
